Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Louis Napoleon som statssocialist, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Louis Napoleon som statssocialist.*
Louis Napoleon Bonapartes lefhadslopp är icke mindre
märkvärdigt och äfventyrligt än Disraelis, med hvilket det
äfven i mer än ett afseende erbjuder intressanta paralleler.
Växande upp i landsflykt och i ganska anspråkslösa
förhållanden drömmer han i ungdomen endast om kommande
glans, prakt och purpur och känner som sin enda
bestämmelse att liksom sin store onkel blifva fransmännens kejsare.
Han utbildar sig därför icke för någon särskild verksamhet,
utan förbereder sig för sina drömda herskareplikter. Ett
anbud från Louis Philippe, hvarigenom återkomsten till
Frankrike under lysande förhållanden öppnas för honom —
endast mot vilkor att han allägger namnet Bonaparte — afvisar
han utan vidare. Knappt flygfärdig samlar han kring sig
några äfventyrare och gör med dem två gånger det dristiga
försöket att genom en kupp bemäktiga sig tronen. Dessa
försök misslyckades och spelade upphofsmannen, som
dessutom för sin operettartade iscensättning af desamma ser sig
prisgifven åt Europas löje, i händerna på hans kungliga
motståndare. Denna låter först expediera honom till
Amerika; andra gången har den fångne prinsen att stå till
svars inför pärkammaren som ett ståndsmässigt forum. Men
han låter hvarken första eller andra gången af sin motgång
bringas ur fattningen. Efter det första nederlaget skrifver
han kallblodigt från fängelset: “Jag håller fast vid min tro
och bryr mig icke om pöbelns skrän. “ Och sedan träder
han — dristigare än fordom Bertran de Born — inför sina
domare och tillropar dem stolt: Jag representerar inför eder
en princip, en instution och ett nederlag. Principen är
folkets suveränitet, instutionen är kejsaredömet, nederlaget
är Waterloo. Principen hafven I erkänt, kejsardömet hafven
I tjänat, nederlaget viljen I hämnas! Det förefinnes ingen
motsats mellan eder och mig“.
Han dömes till lifstidsfängelse och sitter verkligen nära
sex år på fästningen Ham, till dess han en dag lyckas rymma
* Jämför de föregående artiklarna i denna serie i h. 1, 2, 4 om
char-tismen, Disraeli och Carlyle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
