Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Louis Napoleon som statssocialist, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
planen och experimentet med åkerbrukskolonier. Napolens
projekt består däri att låta alla i Frankrike obrukade
län-derier uppodlas af den arbetslösa befolkningen. De som
äro öfverflödiga i industrien inrangeras i denna
koloniserings-armé, och så snart privatindustrien behöfver nya krafter,
återfår den dem därifrån. Kostnaderna för de arbetslösas
sysselsättning och inköp afjord förskotteras af staten; de 300
millioner francs, som äro behöfliga härför, förmenas
representera en ypperlig kapitalplacering. Förvaltningen af
koloniernas ekonomi sker genom direktörer som utses af
kolonisterna genom indirekta val, hvarvid de äfven här
förefintliga „mellanhänderna“ fungera som valmän. Regeringen
har dock uppsikt öfver alltsammans och kan afskeda
odugliga tjänstemän. Emedan sålunda hundratusende erhålla
sysselsättning, stiga lönerna öfverallt och nya industrier
uppstå; det ekonomiska betrycket upphör därigenom af
sig själft. Därefter skall icke armodet längre föra till
revolution och rikedomen icke längre till utsugning. Och
senare skall man bli tvungen att säga: Kristendomens
seger har afskaffat slafveriet, franska revolutionens seger
— lifegenskapen, de demokratiska idéernas seger —
pau-perismen. Detta var Napoleons socialpolitiska program,
då han, som en hemlös prins grubblade i sitt ensliga
fängelse. Hvad skedde nu för dess förverkligande, när
dess upphofsman, utrustad med nästan en romersk kejsares
maktbefogenhet, besteg Frankrikes troji? Vill man riktigt
besvara denna fråga, så får man icke glömma, att Napoleon
genom edsbrott och förbrytelser, blod och smuts banat sig
väg till sin ställning och därför måste städse vara på
sin vakt mot det misstroende och den hämd, som i våra
dagar lura på en illegitim maktinnehafvare. Hans allra
första omsorg måste därför vara att se sig om efter
mäktiga pelare och bärkraftiga stöd för det imperialistiska
systemet och såvidt möjligt hindra uppkomsten af en motström.
I ett katolskt land är kyrkan den förnämsta existerande
makten. Alltså hade Napoleon från början att eftersträfva
ett nära förbund med kleresiet. “Min regering är —
förklarade han redan år 1852 — jag säger det med stolthet,
måhända den enda som understödt religionen för dess egen
skull; den upprätthåller den icke som ett politiskt
verktyg, icke för att behaga ett parti utan endast och allena
af öfvertygelse,“ Och då han senare egnade sig åt sina
socialpolitiska projekt, stälde han dem i nära samband med
sin kristliga öfvertygelse, genom att förkunna: “Jag vill åt
religionen, sedligheten, välståndet eröfra den ännu så talrika
delen af befolkningen, som knappast känner Kristi namn,
knappast kan tillfredsställa de nödvändigaste lef nadsbehofven. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
