Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Några drag ur djurens sällskapslif, af Carl Forsstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.33
wards gjord iakttagelse om symbios mellan madreparära
polyper och maskar, och de med allt större ifver pågående
nndersökningarne af Söderhafvets och de australiska
kusternas korallbildningar komma utan tvifvel att rikta vår
kunskap med många nya rön och uppslag på äfven detta i
biologiskt hänseende så intressanta fält.
I hvilken utsträckning symbiotiska förbindelser
förekomma bland djupregionernas invånare är ännu oafgjordt.
Den abyssala faunans medlemmar äro nästan uteslutande
hänvisade att lefva af rof, och de egendomliga fysiska
förhållanden, som äro rådande på de stora hafsdjupen, göra
det sannolikt, att lifvets gestaltande och former därstädes
antagit en vida enformigare prägel än inom det litorala
bältet, hvarest ljus, värme och vegetation betinga andra och
rikare utvecklingsmöjligheter. Emellertid har Hæckel
påvisat några märkliga exempel på symbios mellan
hornsvampar och hydroidpolyper, och « inom protozoernas klass möta
oss talrika fall af samlif med alger. Vi beröra här en af
den biologiska forskningens intressantare frågor, nämligen
den om en del färgämnens eller färgcellers natur och
förklaring. Redan år 1851 hade Huxley hos radiolarier afsl.
Thalassicola och Sphærozoum upptäckt egendomliga i den
animala cellsubstansen inbäddade celler, som han på
grund af deras färg benämde yellow cells och antog vara
integrerande delar af själfva djuren. Dessa gula celler
förekomma i växlande mängd och bestå af en yttre
membran eller hölje och en tydlig kärna. Huxleys åsikt om
deras natur har vederlagts af Cienkowsky, hvilken visat,
att de gula cellerna fortlefva äfven efter radiolariernas död,
äga rörelseförmåga och fortplanta sig genom delning. De
äro sålunda själfständiga organismer, om hvilkas algnatur
man nu mer tack vare Brandts och Geddes undersökningar
ej kan hysa något tvifvel. Det var en tid, då man ansåg,
att växternas färgämne klorofyll äfven förekom hos en del
lägre djur: men nya forskningar ha under inflytande af
symbiosläran ådagalagt, att de med klorofyll försedda
färgkropparna hos åtskilliga djur såsom armpolyper, radiolarier,
infusorier o. s. v. äro encelliga alger, hvilka benämnas
zookloreller ellar zooxanteller. Geddes har visat, att de
spela enahanda roll som klorofyllet och under ljusets
inflytande utveckla stora mängder syre och sålunda ej äro
parasiter utan af den största nytta och betydelse för sina
bärare.
Symbioser mellan alger och djur förekomma såväl i
hafvet som i sötvattensamlinger. Hos Hydra viridis, den
lilla bland vattenväxter i dammar och kärr förekommande
armpolypen, lefver sålunda algen Protococcus protogenitus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
