Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Några drag ur djurens sällskapslif, af Carl Forsstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
hvilken äfven iakttagits föra både en själfständig eller
frigjord tillvaro och samlif med sötvatten ssvampar, urdjur
ni. fl. Bland hafvets invånare finner forskningen tid efter
annan allt flere, som hysa gula celler elfer zooxanteller.
Sålunda äro mer än hundra radiolariaarter algförande, många
hafsanemoner likaså, och äfven hos manetdjur, stråldjur och
maskar anträffas symbiotiskt lefvande alger.
På land har samlifvet mellan djur af olika slag och
mellan djur och växter antagit mycket intresseväckande,
stundom underbara former. Vi erinra om de välbekanta,
sällskapliga relationer, som existera inom insektvärlden.
Myrornas samhällsinrättningar och om verklig reflexion
vittnande lifsyttringar tala för riktigheten af en från vissa
håll framkastad åsikt om att leddjuren följt sin särskilda
utvecklingsgång och att bland dem myrorna stå högst och
intaga en plats, som är analog med människans inom
ver-tebratserien. Våra myrarters förbindelser och verksamhet
med bladlöss och med några såsom snyltgäster, hittebarn
eller kanske till och med som pauvres honteux i deras
stackar lefvande insektarter vittna högt om deras vakna
blick för lifvets ekonomiska kraf och om deras utvecklade
begåfning som barnskötare o. s. v. I tropikerna härskar
mångenstädes mellan myror och vissa växter ett samlif,
som tillhör de vackraste exemplen på naturens rika
förmåga att låta organismer från vidt skilda, ja fullkomligt
främmande läger förena sig för ömsesidig nytta och bistånd.
Redan bekanta för en och annan af äldre tiders
forskningsresande och af dem relaterade, ha dessa fall af sällskapslif
ofta betviflats och betraktats såsom öfverdrifter eller fabler,
till dess de i våra dagar bekräftats och af ingående
undersökningar vunnit sin fulla belysning. Så t. ex. vet man
nu, att arter af Cecropia — en i Brasiliens skogar talrikt
förekommande, trädlik urticacé, som är släkt med våra
nässlor — bebos af myror, hvilka, då trädet af en eller
annan anledning kommer i rörelse, i mängd lämna sina
tillhåll inne i stammen och med raseri angripa såväl insekter
som större djur, hvilka af trädets blad och öfriga delar
söka sin näring. Botanisterna Müller och Schimper, som
haft tillfälle granska många hundra cecropier, försäkra, att
de blott undantagsvis sågo några stammar, som voro
obebodda af myror, och att träden endast då så var fallet voro
skadade af andra djur. Det är sålunda tydligt, att myrorna
bereda träden ett mycket verksamt och kraftigt skydd;
men hvilken fördel draga de själfva af förhållandet? Jo,
en undersökning af trädet visar, att stammen är ihålig och
innehåller flera genom tvärväggar afdelade kammare, som
skänka myrorna förträffliga hemvist. Till kamrarne leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
