Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - En andlig farsot, af Aug. Toll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Ni, Helena Petrovna, och jag är viss, att jag icke
skall träffa någon sådan mera. Ja, Helena Petrovna, jag
beundrar Er som en utomordentlig, värklig, herkulisk kraft,
som arbetar i en tid, då det är ovanligt att påträffa annat
än sjuklig svaghet. Naturligtvis, förbigående moln kunna
ju finnas, men jag tror dock, att Ni skall hitta på en
utväg att skingra dem. Ni har en stor skådeplats för Er;
Ni går fram öfver den som en jättelik elefant omgifven
af Edra markatte-teosofer, indiska och europeiska, som
göra sina ap-fukter vid Edra fötter. Det är en storartad
tafla, och Ni håller mig helt enkelt förhexad,
Hennes dystra, häpna, nästan förtviflade ansiktsuttryck
började småningom att klarna upp. Hennes ögon flammade.
Hon andades med svårighet, öfverväldigad som hon var af
sin rörelse.
“Ja“, utropade hon plötsligt, “Ni har ett mycket varmt
hjärta och ett mycket kallt hufvud; det var icke för intet
vi möttes. Och det är ett elände med det, att rundt
omkring elefanten, om jag nu veikligen är en elefant, det
bara finnes apor. “En man i fält är ingen soldat“, och nu
midt i alla bekymmer som kommit öfver mig, gammal
och sjuk, som jag är, känner jag det allt för väl. Olcott
är nyttig på sin plats; men han är i allmänhet en sådan
åsna, ett sådant pundhufvud! Hur ofta har han icke
miss-ledt mig, hur många felgrepp har han icke orsakat mig,
genom sin obotliga dumhet! Om Ni bara ville komma mig
till hjälp, vi skulle tillsammans förvåna världen, vi skulle
hafva allt i våra händer. “
Efter detta samtal var det klart, att en brytning
emellan madame B. och Solovyoff måste inträffa. Hon hade’
blottat sin själ inför honom, och han var för hederlig att
gifva sig i hennes våld. Om afskedet dem emellan berättar
författaren:
“Solovyoffs afsked är mycket betecknande. Han bad
madame bevekande att lämna alla dessa dumheter, hon
höll på med, och egna sig åt utbildandet af den litterära
talang, som lian ansåg henne ega. “Låt åtminstone Er
lefnads afton vara ljus och klar!“
“För sent!“ sade hon med kväfd röst, “för mig finnes
ingen återgång/4 Och i nästa ögonblick fortsatte hon med
en helt annan ton: “Vet, att ’mästarens’ alla förutsägelser
skola gå i fullbordan, och det inom en och en half månad. “
Människan oöh Isisprestinnan framträdde omedelbart
efter hvarandra. “
Under en tid af två månader hade Solovyoff förbundit
sig att icke lemna några meddelanden om madame B., och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
