Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - En andlig farsot, af Aug. Toll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
öfver ocli hennes hand att på papperet nedkasta ord,
dem hon kort därefter bittert ångrar.
I jämförelse med en sådan storhet i lögnen som
madame Blavatsky, erbjuda öfriga i den teosofiska tragedien
medverkande personer föga intresse. Hon är banbrytaren,
de äro eftersägarne. Ingen af dem når henne i storslagen
kraft eller genial uppfinningsförmåga. Den mest betydande
och den enda, som synes helt hafva förstått madame
Blavatsky, William Q. Judge, är genast efter hennes död
färdig att tillgodogöra sig en del af de vunna lärdomarne.
Till den ändan låter han ofta sina bref medföljas af
“pre-cipiterade“, i brefven instuckna, skrifvelser af någon
fingerad mahatma, hvilka skrifvelser vanligen innehålla en
vink om hans egen förträfflighet. Det är i synnerhet då
frågan om presidentskapet i teosofiska samfundet blir
brännande, som han begagnar sig af denna utväg för att trumfa
igenom sin egen kandidatur. Manövern hade säkerligen
gått förträffligt, om icke mrs Besant funnits. Denna kvinna,
hvars uppträdande i madame Blavatskys omgifning man
icke utan smärta ser, hade ännu icke sjunkit nog djupt
eller så helt förblindats, att hon utan vidare godtog alla
såsom ockulta utgifna fenomen, allra minst då de voro så
påfallande oäkta som de judgeska. Följden blef en
konflikt mellan henne och Judge af allvarsam art. Judge
uppmanades att svara inför hedersdomstol, men vägrade,
“emedan ingen af de domare som utsagos eller funnos
tillgängliga voro ockultister“ och följaktligen icke i stånd att
utreda de föreliggande frågorna.
Med skäl yttrar förf, härom,:
“Jag vänder mig icke till ockultister, men till hvarje
hederlig människa med klart hufvud och vanlig rättskänsla
och frågar: hvad har spörsmålet, huruvida Judge begått
de förbrytelser, hvarför han anklagas, att göra med
“ockul-tismen“? Judges svaromål i denna punkt är så lumpet,
så fräckt och oförskämdt, att det måste väcka dubbel
förvåning, att personer med aktning för sig själfva kunna
arbeta så för hans sak, som nu göres af många, äfven
svenska teosofer.“
Till gendrifvande af anklagelsepunkterna författade
emellertid Judge och lät trycka ett aktstycke, om hvars
underhaltighet icke mer än en mening borde yåda. Det
innehåller helt enkelt ingenting i sak och ingenting, som
är egnadt att i andra än möjligen teosofers ögon rentvå
honom från de framställda beskyllningarna.
Jag är viss på att en hvar, som med eftertanke och
utan förutfattad åsigt genomläser hr Geij erstams
redogörelse för denna kuriösa rättegång, skall finna Judges brotts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
