Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Andra afdelningen. VIII—IX - IX. Drottning Katharinas död 1583. Katolicismens ställning i Sverige under Johans återstående regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
Med påfven hade, såsom ofvan blifvit visadt, Johan
redan före Katrinas död upphört att underhandla. Detta
oaktadt uppgaf Kurian ej helt och hållet sin plan att
bearbeta honom för sitt ändamål. Detta gick så långt, att
Johan tvekade att besvara påfvens bref. Han yttrar d. 30
januari 1590 (Riksregistratur). “Och hafve wi något
betänkande att besvara påfvens bref, emedan wi väl förstått
hafva, att hvad som wi eller andra konungar uti så måtto
skrifva, det blifver allom kunnigt. “
Emot jesuiterna var Johans motvilja i slutet af hans
regering uppdrifven till det högsta, hvartill möjligen
bidragit Johans öfvertygelse, att de arbetade för konung
Eriks sons, prins Gustafs, uppsättande på Sveriges tron
efter Johans död, någonting i sig sjelf högst osannolikt,
enär någon mera katolsk konung än Sigismund väl ej kunde
önskas. Ett bevis på Johans sagda motvilja mot jesuiterna
lemnar ett bref från honom af d. 9 juli 1591 till Sigismund,
sedan 1587 konung i Polen. Johan hade nemligen “förstådt
thett vår käre son bruker ähnnu udi sin dagelige tienst
för predicannt och confessarie twå jesuiter, hwilke framför
alle the andre jesuiter, som elliest ther udi hofwet ähre,
umgå medh illistige pracktiker, lathe och elliest bruke sigh
af andre nest the förnemligeste ther uthi Rijkett til at
styrkie och råde wår käre son til hwad helst saker, som
the wile hafwe fram, och, ther the kunne görett, skulle icke
hafwe fördrag att vende wår käre sons hugh ifrå Osz och
sit Eädernes arfzrijke, så effter thett jesuiterne ähre the
werste slagz prester, som altijd hafwe then ene fothen på
predicstolen och then andre udi rådhusett och icke achte
Invad fahra, skada, blodzuthquiutelse och förderf therefter
fölier, först the få fremije theres wilie och gärne
för-giorde alle som af theres religion icke ähre, såsom wäll ähr
till syne af thett som udi Hispania, Portugal,
Franke-rijke och flerestäds skett ähr............... Endock Osz för-
hoppes, att Gudh skal straffe them för theras store högferd,
obarmhertighet, blodgirigheett så och thet miszbruk som
the hafwe til att förskreckie menniskones samwete och
twinge them att göre hwad the hafwe wele. Så hafwe
och inge (sic) jesuiter ingen försyn att komme osämije åstadh
emellan ächte folch, fader och son, moder och dotter. Hwad
sorg the och giorde Osz, then tydh the wore här uthi
rij-kett, kunne wy icke uethen hiertans ånger och harm
ihåg-komme. Derföre wele wij och förmanatt, att wår käre son
tager sigh wäll til ware för samme jesuiter och skijlier
them ifrå sigh med thet första...........“
Den katolska reaktionens försök att återeröfra Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
