Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Främmande stämningar (Alfred Jensen, C. Hipman), af C. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
673
med stort intresse bör läsas i Sverige, hvarest nog ännu en
i mycket oriktig föreställning om den mäktiga grannstaten är
rådande. Det bör i en tid, då tack vare agitationerna från
ett visst svensk-fientligt håll i den skandinaviska norden
anledningar till oro ingalunda saknas, vara lugnande att veta
den ryska politikens hufvudintressen riktade på konsolidering
af inflytandet i Donauländerna och i Asien, och det är än
mer lugnande att lära känna det ryska folket såsom i främsta
rummet sysselsatt med sin egen ekonomiska och sociala
utveckling. Jensens skildring af den ryska allmogens lif visar
oss, om vi frånse de mänga kvarlefvorna af ursprunglig råhet
och rusdrycksbegäret, ett folk, som i sina enkla lefnadsvanor
och små behof, sin kanske väl blinda undergifvenhet lör de
styrande och sitt godmodiga väsen är mycket sympatiskt och
i själfva verket ej bär inom sig några tankar på eröfringar
eller att störa andras lugn. Det senare är i Ryssland, liksom
litet hvar stans eljest, de oroliga andarnes bland de högre
samhällsklasserna värf och står nog delvis i samband med
sociala missförhållanden men äfven med den panslavistiska
rörelsens sylten och förhoppningar. Det är sannt, att det
ryska folket med beredvillighet att offra lif och lemmar, när
förhållandena så kraft, varit villigt att deltaga i och
underlätta sina sydslaviska bröders frihetskamp; men därvid har
det nog varit religiösa motiv som verkat mer än de politiska,
om också tanken på Konstantinopel som ett framtida
Tsari-grad ingalunda är främmande äfven för den ryske musjiken.
Det är underhållande att följa Slavias författare vid
redogörelsen för alla de jäsande frågor och spörsmål, som stå i
samband härmed och i det sydöstra Europa vänta sin
lösning. Rysslands ledande hand kan mer eller mindre
uppenbart skönjas, och dess ingripande är utan tvifvel nödvändigt
vid afgörandet af Balkanstaternas slutliga frihetskamp. Det
är nämligen tydligt, att det nuvarande relativa lugnet blott
är tillfälligt och att de senaste decenniernas krigiska
sammanstötningar endast varit förspelet till en väldig fejd mellan
kors och halfmåne, mellan den bysantiska odlingens slaviska
arftagare och islams svaga men sega utliggare i Europa Att
detta sistnämndas sympatier vid denna betydelsefulla kris
komma att ligga på korsets sida är troligt och ej mer än
rättvist i betraktande af den turkiska styrelsens långa
syndaregister. Och dock är det omöjligt att se halfmänens
försvinnande från Europas horisont utan en känsla af vemod och
en viss beundran för det i sin fatalistiska tro så behärskade
folk, som med utomordentlig tapperhet försvarar sina
kringskurna besittningar. Det kan icke förnekas att osmanerna i
mycket äro sina grannar öfverlägsna och att deras värdiga
lugn och förfinade om än vekliga seder bilda en behaglig
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
