Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musikalisk höstrevy 1897, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täcka toner i häroldens parti. Hr B. öfverlefde saken,
hvilket fröjdar en hvar.
Likt Richard Wagner hade hr P. B. själf författat
libretton till sin opera. Jo, jag tror, jag tror. Verserna
voro med talang tillkonstlade, idén dock litet osvensk.
Svea, som ej vet hur hon skall kunna fètera sin
monark, som suttit länge på tronen, går till sagomor att få
råd. Har man någonsin hört! En $vea-typ, som ej vet
hur den skall festa! Man gör ju sitt bästa. Nej, detta
var för starkt och skämde hela anrättningen, skriande mot
himlen i sin osvenskhet!
Sagomor rådde Svea att ställa till bröllop mellan en
ung karl, som var symbol för något, och en ung dam, som
också var symbol för något. Svea fann detta syperbt och
begaf sig på visiter. Flickan låg ännu vid fruns ankomst
och — hm! — ynglingen också. Hon ruskar lif i begge
och får dem att sjunga, ganska nätt, för resten. Hvardera
visiten upptar en hel akt, men det är för mycket. Kunde
ej ynglingen och flickan fått sofva i samma akt, ja, ja,
ynglingen i skogen bak en tjock buske, flickan på en ö i
sjön under ett litet tält. Moralen i första rummet. Då
hade det gått litet fortare undan och det hade behöfts.
Den stora Wagnerapparat, hvarmed hr P. B. naturligtvis
arbetar, hastar med en snigels yra. Skogs- och sjö-musiken
hör till det hörvärdaste i arbetet. Wagner var ju ock en
stor kompositör.
Sista akten bjuder festspelet ändtligen på fest. Svea
förenar sina protegéer inför monarken, alltjemt sittande på
tronen, och så blir stor amazon-balett, där hr P. B. består
piffig, snitsig dansmusik. Men du Gud! hvad skulle
Wagner ha sagt?
Publiken med de många furstepersonerna blef nu
omsider litet lifvad, det den icke varit förut, utan motsatsen.
Men hvarför hade festkomitén ej satt ihop ett lättsmältare
program? Några akter grefvinna Taube (Den bergtagna),
en akt ur kungens fars opera Ryno och till slut en liten
enaktare “Ett silfverbröllop“ — ord af Fr. Hedberg, musik
af Ivar Hallström. Personer: Ola i Gullby, rik nämndeman,
Annika, hans hustru, Amanda, deras dotter, Sven, fattig
dräng, Prosten, Prostinnan, Komministern, En vandrande
jude etc. etc. “Ack hvarför finnes det så månget hvarför“,
sjunger — tro vi fröken Lotten von Kræmer. Eller kanske
det var Haqvin Bager.
Ja, som festspel, i afsigt att amusera en nådig, krönt
salong, voro galdrarne misslyckade. Som rutinerad
Wag-ner-etyd må de däremot ha sitt värde, orkestrationen t. ex.
röjde ju djupa studier af Wagner eller — af Hallén?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
