Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musikalisk höstrevy 1897, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^77
Versifikationen har med skäl berömts och symboliken har
ingen kristen själ begripit, icke ens auctor själf, att döma
af den långrandiga och suddiga “förklaringen“, som
förklarade ingenting. Mera ljus nästa gång!
Efter galdrarne, som förstås snart sjungit ut trots sitt
första rangs utförande — af t. ex. fru Östberg (visst med
ledmotiv: Du gamla, du friska) af fru Linden (visst med:
Mandom, mod och morska!) och af hr Sellergren, som satt
länge och bra på tronen — därefter kom “Syrsan vid
härden“, hvarmed tyske komponisten Goldmark
presenterades för svensk operapublik, en temligen onödig
presentation i det hela!
Goldmarks eklektiska kompilatör-natur har varit
gefun-denes oFressen för reminiscence-jägare, dessvärre med allt
fog. Åtminstone i denna opera märkes ingen egen
individualitet. Men soppan är bra kokad, låt vara att all
verldens komponister fått släppa till ingredienserna. Det
hela är nätt, lättflytande, underhållande för stunden och
snart förgätet.
Bland rolinnehafvarne syntes bäst hr Lundqvist, som
var postiljon, alla djurskyddsföreningar till trots, spelade
med godmodighet oclr sjöng vackert och sof bra. Han fick
sig en liten, under det han sof — i drömmen, notabene, med
tysk smak arrangeradt, en liten postiljon i en stor blomma
af skärt papper.
Fru Lindberg f. Frödin är en vacker ung fru utom
scenen, hade här samma göra. På scenen fantiserade hon
dessutom oupphörligt i otaliga små arior om vissa delikata
ämnen, som kgl. sekter Moll en gång så. sött kallade
“alltför ljufva vid att röra“ eller något slikt. Vår modesti
hindrar vidare exeges. Hon var nu gift med postiljonen,
som trodde hon handlade falskt. Han kunde lugna sin
jalousi, ty hon handlade ej så falskt som hon sjöng. Hon
var blott en syster för hr Lemon, en något subtil sjöman,
som på sin båt i saltsjön — hoppas vi i xår kristlighet —
tar sig bättre ut än på kgl. operan. Hon sjöng dock bra
och artikulerade godt, annars frkn Thulins patent, som var
den lilla Syrsan sjelf, behändig och näpen, en lyckad
prestation. Frkn Hulting och hr Brag tillhandahöll o tragik
och komik, rätt bra, sjungande, den ena, och spelande, den
andre. Orkestern hade diverse vackert sammanietadt att
exeqvera, så att hr Henneberg måste upp och dansa t. o. m.
— eller rättare buga.
Det Arnoldsonska gästspelet var föga intressant. Det
virtuosmessiga får alltmer öfverhanden hos denna sångerska,
som torde ha de nuvarande europeiska sångerskornas
fulhet och dumma spel att tacka för mycket. Hennes andliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
