Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musikalisk höstrevy 1897, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68o
upphofsman, livars lofvande egenskaper icke kunna
und-gås“ etc. etc.
Några lyckade repriser fordra nu sitt kapitel.
Det var att förutse att hr Elmblads entré i sin bästa
rol, Falstaff, skulle bli högtidlig. Redan för tio år sedan
vann denna prestation rättmätig hyllning och åren ha
endast ökat förträffligheten. Vissa smådrag ha kommit till,
som kostligt belysa den praktfulla Shakespeare-humoresken.
De bastanta grotesker, som serveras, serveras med smak
och nedsväljas därföre med välbehag. Ett par små tillägg
af egen fatabur voro ju djerfva nog i en sådan text, men
fyndigt slående. Sången går bra i denna opera, som ej
kräfver de högsta finesser. Hr E:s svårskötta röst klingar
ganska rent, fyller konturerna med kraft och klang, den
surrar htet dof, men — den myckna sekten! Hr E.
inropades ofta och kom leende in, stor skillnad mot hans
trum-penhet för tio är sedan, då han var ond på Stockholm,
därför att — ja därför att han nyss gjort fiasco som
Sa-rastro. Nu ej mer om det. Hm!
Fru Östberg-Ström hade ej mer sitt eget vackra
glänsande svarta i retande grönt stötande hår, utan en ful gul
tilltufsad peruk och därtill de tjockaste svarta ögonbryn
och genompudrad. Något bättre hade kunnat utfunderats.
Toiletten i öfrigt var vacker och praktisk, spelet litet för
välment yppigt och ansträngdt, men roligt på det hela,
såsom hors concours, om ock vi föredraga fru Edlings
näpna föredrag af den stora arian, som fru Östberg förr
uteslutit, men nu gaf med perlande grannlåter.
Fru Linden var ej. nog gammal och ful, nå med
fulheten kunde det få anstå — men denna stora långa dotter
Anna! Nu såg det ut, som om fru Linden-Page fått
henne vid elfva års ålder, och det —
Sångpartiet är ej mycket att göra af, endast intro
duk-tionsduetten, där sekunderingen var charmant, spelrolen ej
heller så stor, men väl fattad och med god engelsk humor
utförd. Vissa minspel, vissa attityder.
Annas rol hade i fru Lindbergs tolkning förlorat i
tonskönhet, men vunnit i mjukt behag och yttre fägring, med
den konsertanta kärleksduon redde hon sig ej så illa,
hvar-jemte hela denna scen fick litet mer ungdom och känsla
än förr på en tid. Annas E-dur-aria, vacker lyrik om ock
mot slutet något poserande, gafs ganska täckt, ehuru ej
med samma musikaliska finhet, som Mina
Söhrling-Strand-berg, på 70-talet åstadkom och som ännu är i kärt minne.
Hr Page-(Sellergren) rivaliserade med själfva Sir John
med paranta djuptoner och ter sig hela vägen fördelaktigt,
hvilket äfven numer kan sägas om hr Lemons Fenton, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
