Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Broxvik-Fägerskiöldshistorien jämte några af dess juridiska, advokatoriska, psykologiska och journalitiska interiörer och accessoarer, kritiskt belysta af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skärpa och utvidga detta intryck i högst betydande grad.
Måhända kan denna rättsskipning uti hufvudstaden och en
eller annan större landsortsstad icke i samma grad göras
till föremål för de grava anmärkningar, som måste riktas
mot sättet hvarpå den flerstädes eljest i landet bedrifves.
Men långsamheten i procedur och bristen på skickliga
brott-målsdomare och skickligt och objektivt utredande allmänna
åklagare äro nog icke sällan kännbara äfven på dessa orter,
där förhållandena ställa sig mest -gynsamma.
I fråga nu om detta speciella fall, Broxviksmålet, vill
jag tills vidare icke yttra mig utförligare om resp,
dom-hafvandenas allmänna förutsättningar att fylla sina
uppgifter eller om i hvilken mån de verkligen kunna anses
motsvara de kraf, man bör ställa på personer, hvilka ha
att från domarens plats leda utredandet af en så allvarlig
och invecklad sak. Denna fråga kan ju möjligen längre
fram återupptagas. Vid de två första rättegångstillfällena,
då de första för målets gång så betydelsefulla och
bestämmande grundläggande rättsliga undersökningarna skulle’ ega
rum, förvaltades domareämbetet af en helt ung man, en
e. o. hofrättsnotarie, som alldeles själffallet icke kunde ega
den utvecklade skarpblick och erfarenhet, som fordrades
för att kunna taga den verkliga ledningen och se igenom
den väfnad af intriger, skvaller och lögner, som tjänade
att förvilla och instänga synkretsen. Sedan har den
ordinarie domhafvanden suttit. Utan att gå häradshöfding
Lamech Pettersons personliga ära och värdighet för när
eller bryta mot skyldig aktning för domareämbetet, tillåter
mig dock uttala en modest och stilla förmodan, att målet
skulle haft nytta af om från hans sida utvecklats mera
intensitet och energi samt större och på förhand genomtänkt
sammanhang i följden och formuleringen af frågorna. Det
vill äfven synas, som skulle vid rättegångstillfället i
Norrköping den 29 sistlidne december förhöret med häktade
Helga Fägerskiöld kunnat leda till större resultat, om det
af domhafvanden, som ändå påstås vid det tillfället ha haft
relativt taget sin beau jour, bedrifvits med större
koncentrerad kraft och eftertryck, utan att den humanitet och
opartiskhet, som är en domares främsta plikt, behöft på
minsta sätt lida däraf. Jag må ock bekänna, att de
förmaningar och föreställningar, som af rättens ordförande
riktades till den häktade, föreföll mig något för
undermåliga, något för slappt framstälda. Men nu nog, för denna
gång åtminstone, om domhafvandena.
Låtom oss i stället dröja en något längre stund vid
kronofogden och riddaren vice häradshöfding Carl
Grönlund och hans göranden och låtanden vid utförandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
