Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Broxvik-Fägerskiöldshistorien jämte några af dess juridiska, advokatoriska, psykologiska och journalitiska interiörer och accessoarer, kritiskt belysta af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
693
hans från konungens befallningshafvande mottagna
särskilda uppdrag att företaga utredning af
förgiftningshi-storien. Det må icke betviflas, att landshöfdingeämbetet
vid valet af hr kronofogden och riddaren ansett sig handla
särdeles välbetänkt och grannlaga, då det åt en juridiskt
bildad person i stället för åt en vanlig länsman uppdragit
handläggningen af en så obehaglig och delikat sak, och
vi känna ju ingenting alls om de östgötska länsmännen eller
öfriga där disponibla juridiska kapaciteter, för att kunna yttra
oss om möjligheterna att däribland finna en något mer
tillfredsställande skarpsinnigare och väl äfven mera försiktig
och grannlaga utredningsman för detta mål. Kronofogden
och riddaren Grönlund lär -— i Norrköping anses som en
mycket skicklig poliskarl. Huruvida han åter lyckats
för-värfva ett liknande anseende äfven hos Stockholms detektiva
polis, torde vara bäst att lämna osagdt, och för min
personliga del har jag efter läsning af protokoll och referat
och personlig närvaro vid rätten ganska svårt att inse det
berättigade i ett sådant renommé. Psykologiskt sedt och
efter förhandlingarna i denna sak att döma synas tre ting
vara utmärkande för den gode kronofogden: en lifligt
utvecklad mottaglighet för skvaller, en viss brutalitet samt
en hastigt inträdande total suggestion från fröken
Fäger-skiölds och dennes juridiska biträdes sida och hvarigenom
en eljest möjligen förefintlig misstänksamhet och
försiktighet, hvars oaf brutna vaksamhet bör vara ett conditio
sine qua non för en verklig polisman, hos honom mycket
tidigt slumrat in i en dödslik dvala. Hypnotisörer låta ibland
de som skola hypnotiseras stirra oafbrutet på en knapp:
han har stirrat oafbrutet på sublimatfiaskan, som frkn F.
satt i handen på fru Taube, och den har sedan stått för
hans syn dag och natt. Det vill verkligen synas, som om
våra åklagare och jurister skulle behöfva genomgå en
grundlig kurs i kvinnopsykologi och äfvenså åläggas att
emellanåt läsa en utvald samling af romaner, särskildt
brottmåls- och dektivromaner. Det skulle nog ha sin stora nytta
med sig. Att en polisman — liksom i parentes anmärkt,
äfven en vaken tidningsman — bör ha öronen uppe för
skvaller är i och för sig ingenting orätt i, sådant kan
mången gång leda till uppslag, men där är ock gränsen satt,
och som en ovilkorlig plikt kvarstår alltid att noga sofra
och noga granska det. En åklagare, som i allvarliga
saker och i all synnerhet i saker de där gå på lif och ära,
drar fram skvaller och prat, som han knappast brytt sig
om att pröfva, kanske icke häller kunnat pröfva, handlar
mildast sagdt lättsinnigt och tanklöst. Hvad den där
brutaliteten liksom benägenheten att lyssna till skvaller
beträf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
