Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Broxvik-Fägerskiöldshistorien jämte några af dess juridiska, advokatoriska, psykologiska och journalitiska interiörer och accessoarer, kritiskt belysta af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
far återkommer jag senare dit, men som ett litet
betecknande smådrag kan förtjäna att redan nu påpekas den
uppenbara koleriska energi, hvarmed kronofogden och
riddaren vid Fägerskiöldska förhöret den 29 dec. innan
förhandlingarna begynte två gånger själf ryckte bort den
stol, som framsattes för den händelse den anklagade skulle
vara i behof af den. En lugnare och humanare anlagd,
om sin värdighet mera mån person hade nöjt sig med att
genom en tillsägelse till en underordnad eller uttalandet af
en önskan till fängelsedirektören få stolen undanstäld.
Det är rätt egendomligt att läsa och med kronofogdens
senare yttranden och åtgöranden jämföra ett och annat i
hans första skrifvelse i ämnet till konungens
befallnings-hafvande. Skrifvelsen är daterad den 3 november 1896
och är ett yttrande i anledning af Evert Taubes tvänne
skrifvelser om medikolegal besiktning af faderns lik. I
denna skrifvelse omtalar kronofogden som sin åsikt, att de
omständigheter, som voro förenade med att Taube v. Block
insjuknat alldeles omedelbart under en intagen måltid, kunde
på ett fullt tillfredsställande sätt förklaras. Han omnämde
vidare dels tillvaron af det bestämda påståendet att intet
gift af hvad slag som hälst förefunnits i huset vid tillfället
och att de två till sjukbädden kallade läkarne vitsordat en
fullt naturlig död, dels ock att ryktet om förgiftning icke
i orten tillmättes någon betydelse och enligt allmänna
föreställningen vore utsatt af personer, hvilka icke borde vara
för förhållanden vid kammarherrens sjukdom och död
främmande. Han gör beträffande reservlöjtnant Taube,
hvilken motiverat sin begäran om medikolegal besiktning
endast med åberopandet af uppkomsten och spridandet af
starka rykten, den rätt karakteristiska reservationen: “för
så vida han är medveten om hvad en begäran af sådan
beskaffenhet och vikt innebär“. Af det ena som det andra
och mellan raderna kan man läsa, att till en början förhöll
sig kronofogden något skeptisk i afseende på hela
förgift-ningshistorien. Både sakens objektiva utredning och hans
eget anseende som poliskarl hade nog också stått sig bäst,
om han bevarat skepticismen litet längre och kraftigare och
haft något öfver af den särskildt för frkn Fägerskiölds
räkning samt ä la bonne heure också regalerat sin åtrå efter
rykten äfven med sådana som rörde den som i
verkligheten måste betraktas som angifvarinna. Måhända hade han
därvid kunnat få kännedom om saker, som icke blott voro
rykten, utan äfven fakta, ett och annat af dessa kanske
t. o. m. bestyrkt af offentliga handlingar och utvisande
sådana lefnadsförhållanden, som icke omöjliggjorde hypotesen
att ett djärft intrigspel kunde vara tillgripet som ett
rädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
