Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Broxvik-Fägerskiöldshistorien jämte några af dess juridiska, advokatoriska, psykologiska och journalitiska interiörer och accessoarer, kritiskt belysta af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7^
Allt tyder med visshet på att intet brott föreligger och skulle, det
oaktadt, mot all sannolikhet sådant egt rum, ej är den brottsliga den
utpekade. Mågen har jemväl varit uppe och delar liksom alla andra
vederbörande denna min nu uttalade uppfattning. Den, saken närmast rörer,
är också lugnare än man kunnat hoppas, om ock en dylik förföljelse ej
kan undgå att gifva djupa sår, dem hon dock synes böjd förlåta gifvaren.
Tack vare denna sistnämnda stämning har nu, om ock med svårighet,
blifvit så bestämdt att från vår sida skall allt hvila, derest ej fortsatta
förföljelser påfordra ett annat uppträdande. Skullen I hafva samvete att
fullfölja den började striden, så gören det, men varen förvissade att
»nemesis» skall träffa Eder i skepnader, dem I ej kunna ana.
Nej Fröken, spelet är för högt! Vänd om medan tid är och innan
I ohjelpligt störtat både Eder och E, detta är mitt allvarliga råd. Ännu
är modershjertat ej så slutet, att en försoning ej låter tänka sig med
sonen.
Ödmjukligen
C. A. G. Ahnström.
❖ *
Stockholmstidningen innehöll samtidigt med
ransak-ningen i Norrköping i dec. en artikel under rubriken “Ord och
ansvar“. Som det mesta, hvilket härflyter från samma
penna, var den mycket väl skrifven och tänkvärd. Jag vill
citera de två sista styckena i artikeln icke blott för
sammanhanget med hela själfva Broxviks-Fägerskiöldsfrågan,
utan ock rent af som ett passande motto för det kapitel,
hvartill jag nu öfvergår, nämligen om prässens hållning i
frågan. Ämnet är mycket rikt, men jag afser icke att
uttömmande behandla det, blott att antyda ett och annat
karaktäristiskt drag. De åsyftade punkterna voro följande:
Händelser som denna innebära en kraftig varning. Illviljans ord
och äfven de lättsinnigt fälda — gå icke ut öfver andra blott; de gå igen.
De kunna snärja sagesmannen, då han minst det anar; de kunna tvinga
till handlingar, om hvilka han aldrig drömt, och som bringa honom ofärd
Ar det för mycket sagdt, att kanske särskildt kvinnor äro allt för
litet medvetna om det ansvar, de kunna ådraga sig äfven genom ord, som
de själfva ansett oskyldiga eller »icke så illa menade»? Där icke bättre
känslor mana till att undertrycka dem, borde detta ske af hänsyn till egen
välfärd. Ty händelsernas logik vet af inga undantag ens för oförståndet.»
Ja, händelsernas logik vet af inga undantag ens för
oförståndet; det kommer man verkligen att tänka på, när
man sammanställer vissa rättegångsreferat, historiker och
redaktionella reflexioner med det mer eller mindre diskreta
gyckel, som händelserna och deras logik sedan tagit sig
friheten anställa med dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
