Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Broxvik-Fägerskiöldshistorien jämte några af dess juridiska, advokatoriska, psykologiska och journalitiska interiörer och accessoarer, kritiskt belysta af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det säger sig själft, att äfven den samvetsgrannaste
och försiktigaste referent dels icke hinner få sina referat så
tullständiga och objektivt afvägda som önskligt vore och
dels att en sådan icke kan undgå att taga intryck af den
tillfälliga stämning, som framkallas af ett eller annat som
passerar vid domstolsförhandlingarna. Men gradationerna
och nyanserna kunna vara mångahanda, och som första
regel kvarstår alltid i fall sådana som dessa plikten att
allvarligt sträfva efter objektivitet. Det behöfver icke hindra,
att själfva det yttre anordnandet sedan göres mer eller
mindre sensationelt och pikant efter tycke och smak
och talang, ty bakom sådant kan mycket väl ligga allvar,
vederhäftighet och objektivitet. Men för att kunna vinna
denna objektivitet och vederhäftighet fordras äfven
vederhäftiga referenter. Pojkar kunna visserligen vara mycket
bra som referenter, sådana behöfva ofta gemenligen kunna
röra på benen och vara ogenerade, men då böra gossarna ock
strängeligen tillhållas plikten af objektivitet och icke tillåtas
operera ensamma på egen hand. Osmakligt är det ock
alltid att t. ex. få i stora tidningar läsa reflexioner och
moraliska betraktelser af sådana, som knappast fysiskt och med
all säkerhet beträffande hållning och stadga ännu inte äro
“torra bakom öronen“. Men det fins andra, som för
åtskilliga år sedan hunnit öfver pojkåldern och hvilka äro i
somliga afseenden verkliga talanger, med god snitts i
formen och ästetiskt sinne, men som hvad karaktär och
hållning vidkommer ännu obestridligt kvarstå väl mycket i de
s. k. slyngelåren. Att låta sådana, om ock tillfälligtvis,
yttra sig i saker som dessa, är mindre välbetänkt från de
styrande männens sida och kan understundom draga sin
nemesis med sig.
Detta hufvudsakligen i fråga om referaten och deras
färgläggning eller utsmyckande.
Hvad de redaktionella uttalandena beträffar, så borde både
klokhet och takt ha som första regel ålagt en försiktig
afvak-tande hållning, som noga aktade sig för förutfattade
meningar och bestämdt partitagande. Snart sagdt allt hade
bort mana därtill. En sådan maning till försiktighet låg
nära till hands t. ex. uti det förhållande, att medan man
å ena sidan hade mycket svårt att inse verkliga gagnet för
fideikommiss-innehafvarinnan fru T. att taga lifvet af
mannen, så var det å andra sidan alls icke omöjligt att
tänka sig det gagn, frkn Fägerskiöld skulle ha af
hopsmidande af sådana rykten om fru T., ja det låg ju t. o. m.
icke utanför det tänkbaras gränser att det kunde ligga i
frkn F:s intresse, att kammarherren, hvilken tycks ha hatt
sina skarpa konflikter med sonen, icke alltför långe d rjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
