Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Broxvik-Fägerskiöldshistorien jämte några af dess juridiska, advokatoriska, psykologiska och journalitiska interiörer och accessoarer, kritiskt belysta af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7i8
sig kvar här på jorden. Jag vill från Socialdemokraten —
visserligen i ett helt annat syfte och på ett senare stadium
af frågan — låna en omskrifning af detta resonnemang
eller lämpligheten att “erinra sig den gamla sanningen om
till sitt ursprung dunkla gärningar: den har gjort det, som
haft fördel af det.“ Dessa och andra synpunkter skulle
naturligtvis icke utan vidare ha ledt tidningsredaktionerna
till att genast dekretera principen: fru Taube oskyldig,
fröken Fägerskiöld den brottsliga eller åtminstone en
samvetslös lögnerska och intrigant. Men det borde ha inskärpt
dem nödvändigheten, af försiktighet och lärt dem tänka sig
möjligheten, att det kanske i realiteten icke stod riktigt väl
till med trovärdigheten af frkn F:s och vittnena Carlfelts
och Grönqvists utsagor. De allra flesta tidningar ha ock,
osagdt af hvilka grunder, intagit en dylik afvaktande
hållning, och däri ha de gjort sig själfva största tjänsten.
Men undantag ha funnits. Man kan mycket väl förstå,
att denna Broxviksgåta lifligt intresserat det slags
detektivsinne, som tvifvelsutan förefinnes äfven hos många svenska
journalister. Skulle detta intresse ha ledt till sådana
försök att själfständigt undersöka förefintliga spår och själf
utreda mysteriet, som man ibland kan läsa om beträffande
skickliga utländska reporters, så hade det varit en mycket
vacker reporterbragd, men jag är öfvertygad om, att en
sådan reporter verkligen följt litet andra metoder, än de
som nu tillämpats af åtminstone hufvudstadens, metoder
hvilka alldeles ofrivilligt kommit mig att tänka på det slags
gnoende och nosande, genom hvilka erotiskt anlagda
kavaljerer af släktet canis bruka göra sig bemärkta vissa tider
af året. Det har varit ett andfådt flämtande, gnoende,
vädrande och spörjande efter alla sorts rykten och uppgifter,
äfven om de endast af en mycket lättrogen fantasi kunnat
ställas i egentligare samband med sakens utredning eller
själfva sanningen.
Med denna allmänna tendens att, låtande sofrandet vara
en mycket underordnad bisak, skrapa ihop alla möjliga
notiser i frågan står i ett visst samband den obehagliga
nödvändigheten för dem, hvilka vågat sig för långt ut på
de egna tvärsäkra påståendenas kompromettanta halis, att
sedan taga till baka ett och annat och att svänga. Då
återtagande af hvad sagdt är och erkännande af begångna
misstag är en svaghet, som journalister och tidningar af
yrkesnödvändighet eller andra anledningar mycket fort vänja
sig af med, ha vederbörande föredragit att låtsa som om
det regnade och företagit sina svängningar.
Att “svänga “ är mänskligt journalistiskt, och vi små
obetydliga journalister böra naturligtvis med uppmärksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
