Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvass och skärande, åtnöjer jag mig med att uttala som
en stilla förmodan att allt hvad vederbörande fått sig
på-skrifvet och påtaladt till slut tagit så pass på dem, att de
började känna sig liksom litet generade och rädda och
därför funno rådligt att taga in några ref på sin
bekym-merlöshets segel. Däremot vill jag begagna denna
anledning för att uttryckligen konstatera, att Lindberg genom
denne sin Hamlet nu så att säga eröfrat icke blott
Dramatiska teatern, utan ock Stockholmspubliken och
Stockholms-kritiken, och det var ingen dag för tidigt. Jag säger dock
detta mindre ur synpunkten af det subjektiva behaget och
fördelen för skådespelaren, hur inkonsekvent och orättvist
det än kan ha varit, att det som varit så lätt för så många,
hvilka, för att tala bibliskt, som konstnärer knappast varit
värda att upplösa hans skotväng, skulle vara så stört
omöj–ligt för honom. Nej hufvudsynpunkten har varit “det
allmänna bästa“. Lindberg må ha haft och ännu ha hvilka
egenheter som hälst, så är han med sin konstnärsbegåfning,
sin energi och sin allvarliga kärlek till konsten dock
en alltför betydande och välbehöflig kraft för att kunna
undvaras här i hufvu dstaden, som äfven har att vara den
svenska teaterkonstens centrum, men där bristen på
konstnärskrafter är så skrikande stor. Den framgång han nu
vunnit med Hamlet, torde jämte andra omständigheter ock
ha det goda med sig, dels att hans kraft skall användas
mera förnuftigt, än t. ex. fallet var med den konstnärs,
hvars bortgång från Dram. teatern närmast föranledde
Lindbergs anställning där, och dels att han själf skall kunna
arbeta under mera lugn och väl äfven med lämplig
själf-kritik.
Denne Hamlet! Denna kursivering innebär icke något
påstående om att själfva grundstommen uti hans
Hamlets-skapelse — om man får använda detta missbrukade uttryck
— nu skulle vara en helt annan mot förr. Jag tror det
icke, utan så vidt jag kan erinra mig sedan åtskilliga år
tillbaka, är grunduppfattningen densamma. Men det är de
utarbetade detaljerna, som nu blifvit så högt väsentligt och
högst fördelaktigt förändrade. Den Hamlet, som vi nu fått
se i Stockholm, — mycket möjligt är att den varit ungefär
densamma i landsorten under senare år — är numera frigjord
från de skämmande och vanprydande påhängen af “rusning“,
af manierering i tal och åtbörder. Med detta erkännande
vill jag dock icke alls ha yttrat mig i frågan, hvar största
öfverdriften förr i tiden låg, antingen hos dem, som då
varmt beundrade hans Hamlet, eller hos dem som så förbittradt
klandrade den. Det är icke sagdt att sanningen därvidlag
legat precis midt emellan. Men hvad mig själf beträffar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
