Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7^
ange ett fullt stadgadt och detalj eradt omdöme om i hvilka
proportioner stycket och utförandet rätteligen borde mellan
sig fördela ansvaret för styckets korta lifslängd på svensk
scen, skulle man visserligen bort se om stycket, men jag
får uppriktigt bekänna att härtill har jag icke kunnat förmå
mig, jag var mer än nöjd med en gång. Styckets författare
Pii)ero anses vara Englands förnämsta nu lefvande
dramatiska författare, och detta var det tredje stycket vi ha fått
se af honom. De föregående voro “Tanquerays andra hustru"
på Vasateatern och “I brist på bevis44 på Dram. teatern.
I Vasateaterpjesen verkade fru Håkansons talangfulla spel
så utomordentligt bestickande, att pjesens renommé som
pjes torde ha haft mycket gagn däraf. Det torde i alla
händelser vara föga risk att på grund af dessa tre pjeser
draga den konklusionen, att England icke i sin
nutidsdra-matik eger någon större anledning till förhäf velse. För
svenska ögon synes Pinero vara en författare med goda
ansatser, men ännu icke af högre rang, särskildt synes
herraväldet öfver tekniken emellanåt svikta ganska
betänkligt. “I brist på bevis" var i det afseende! betydligt
bristfälligt, föreföll som bidande på en genomgående
omarbetning. Och det är icke utan, att “fru Ebbsmith“ som
teknisk produkt syntes också ha behöft omarbetning och
koncentrering, alldeles oafsedt den frågan huruvida icke ett något
märkvärdigare uppförande ännu möjligen kunnat låta stycket
göra ett fördelaktigare intryck. Spelet var låt oss säga
hyggligt nog, men icke särdeles minnesvärdt. Fru Fahlman
hade något friskt och energiskt och tidtals medryckande i
spel, men den tvära genomgripande omkastningen i
karaktären försågs icke af henne med den förberedande,
kompletterande motivering, som förf, underlåtit att ens
antydnings vis nämna.
Det var en väsentlig olikhet mellan premieren af “Mäster
Olof“ och den af “Lyeko Pers resa“ härom året. Den
sist-nåmda artade sig hufvudsakligen till en hyllning af en af vissa
delar af publiken mycket bortkelad aktörsgosse. Men
Mäster-Olofs-preinieren var, som sig borde, först och främst en
hyllning till författarens snille, ungdomsmod och lidelsefullhet
och därjämte till en verklig konstnärs genialiska prestation.
Det var stämning och jubel och klang i luften den kvällen
å 7 asateatern, en högtidsstund lifligt påminnande om dem,
som på Ludvig Josephsons tid icke voro så få på Nya
teatern, men hvartill man näppeligen på Dramatiska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
