Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Nietzsche och Tolstoi, af N. Grot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
732
Tillika börjar mänsklighetens lifspuls slå fortare: tidens
förutsättningar ha förändrat sig med rummets. Nu upplefva
vi under två decennier lika många tilldragelser som förr under
ett århundrade och ännu tidigare under två eller tre
århundraden. Händelsernas följd har så påskyndats, att vi på tio,
femton år genomlefva en hel historisk epok, som t. ex.
Tysklands öfvervälde i Europa från slutet af fransk-tyska kriget
till Bismarcks aflägsnande. Den historiska vetenskapen, sådan
den utvecklat sig definitivt i vår tid, hade knappt kunnat
undgås: mänsklighetsorganismens nya nervsystem fordrade
ovil-korligen också ett nytt slags minne — ett organiseradt minne.
Och sedan sålunda alla element för mänsklighetens nya lif
som ett enhetligt helt blifvit skapade, upplefva vi en oerhörd
moralisk kris. I occidenten förnams den redan af Auguste
Comte, i Ryssland framträdde den först under de sista trettio
åren efter lifegenskapens upphäfvande.
Vi alla törsta efter nya ideal, vi lida af skepticismens
sjukdom, vi känna att i vår inre värld något kommit i
olag, vi spåra något egendomligt, något sjukligt, som icke
på längden kan uthärdas. Enhvar af oss söker på ena eller
andra vägen besegra tviflen, öfvervinna sitt misstroende mot
lifvet och grunda ett nytt fast existensideal. Den riktiga
utvägen är dock ännu icke funnen, och de ädlaste andar förirra
sig i motsägelser. Därför höjas enstaka röster, hvilka tillropa
oss, uppmana oss att lefva så som människorna i forna dagar,
hvilka fanatiskt förneka hvarje personlighetens rättighet och
-— lyckligtvis utan framgång — predika en munkdisciplin på
det område, som skiljer människan från djuret, på det
förnuftiga tänkandets område.
Mycket, som en gång endast med svårighet var
tillgängligt för mängden, blir nu, tack vare telegraf och tidningar,
allmän egendom. Handlingar, afsigter, tilldragelser, om hvilka
man förut hörde talas endast ©bestämdt och i form af dunkla
rykten och först efter veckor, månader eller år. bli nu efter
några timmar eller dagar kända för hela världen. Individens
lif blir allt genomskinligare, isynnerhet om hans personlighet
intresserar. Visserligen ökas på samma gång allt mer
förtalet, de sensationella lögnerna och de vilseledande
insinuationerna, men äfven detta bevisar endast, att för mänsklighetens
moraliska lif en ny basis har uppstått.
Personlighetens moraliska ansvarighet i det yttre har
samtidigt märkbart tillväxt. De förra lifslögnerna och
sedlighets-hyckleriet bli allt omöjligare. Vi förfäras öfver det oerhörda
rofierisystem. som under de senaste åren blifvit upptäckt i
Frankrike genom Panamaskandalerna. Men ha vi icke också
med tillfredsställelse sett, att anstiftarna till ett så skickligt
organiseradt rofferi trots sitt inflytande och sin rikedom slutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
