Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - »Unser Karl», novell af Bret Harte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
‘‘Unser Karl.“
af
Bret Harte.
Amerikanske konsuln i Schlachtstadt hade just från
den breda kungsallén vändt in på det lilla torg, vid
hvilket konsulatet var beläget. Det föreföll honom
alltid som ägde byggnaderna här den egendomliga,
obebodda prägel, som kännetecknar en gatuscen på teatern.
Fasaderna med deras stela spjälluckor framför fönstren
hade den regelmässighet, färg och form, som endast
förekomma på skådebanan, och samtalen nedanför på
gatan tycktes alltid försiggå med den fullkomliga
tillförsikt och säkerhet, som omgifva skådespelaren i hans
målade öken af stadsperspektiv. Det hela bildade
emellertid en fredlig kontrast mot Schlachtstadts öfriga gator
och gränder, ty dessa voro alltid fyllda med en lika
verklig som det oaktadt mekanisk soldatesk, hvilken
tycktes dagligen blifva framtagen ur sina kasern- eller
depotaskar och utan sammanhang spridd i den vackra,
i lindar inbäddade staden. Där voro soldater, som dumt
stirrade in i butikfönstren, soldater, som, plötsligen
förstenade likt ödlor, gjorde halt vid annalkandet af
officerare — officerare, som fyra i ledet, stela och styfva
slogo dank och sopade trottoarerna med sina alla i
samma vinkel släpande sablar. Här såg man kavalkader
af röda husarer, kavalkader af blå husarer, kavalkader
af ulaner, som paraderade med glittrande lansar och
svajande vimplar och med eller utan sina musikkårer;
här flanerade “fatigues“ och “details“ vid gathörnen;
här voro dammiga, beskäftiga infanterikolonner, som
gingo ingenstans och utan ändamål. Och alla tycktes
de vara liksom uppdragna och synbarligen alltid på
samma ställe. I banden till deras mössor —
oföränderligen af samma fason — fanns en knapp, i hvars midt
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
