Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - »Unser Karl», novell af Bret Harte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75°
“Och skref bref hem?“ ifyllde konsuln med en svag
hågkomst af Karls sätt.
“Ja, den stackars gossen kunde ej få vara ensam i
baracken, och jag förmodar han var sedd öfver axeln
och pinad“.
Detta var den sista direkta underrättelse, som
konsuln hade om Karl Schwartz. En eller två veckor
senare föll han åter i Rhen och denna gång så olyckligt
och grundligt, att han trots sina kamraters
ansträngningar rycktes med den starka strömmen. Så slutade
b ans tjänst för sitt land. Hans lik blef aldrig funnet.
Några månader innan konsuln förflyttades från
Schlachtstadt till en annan post, upplifvades hans minne
af den hädangångne Karl genom ett besök af
Adler-kreutz. Generalen såg allvarlig ut.
“Ni kommer ihåg Unser Karl?“ sade han.
“Ja“.
“Tror ni, att han var en bedragare?"
“Med afseende på sitt amerikanska medborgarskap,
ja! Men jag kan ej säga mer.“
“Jaså!“ sade generalen. “Något mycket
egendomligt har inträffat", tilläde han och tvinnade sin mustasch.
"Polisinspektören har underrättat oss, att en Karl Schwartz
har anländt hit. Det tycks som han är den verklige
Karl Schwartz och han har blifvit identifierad af sin
syster som den ende. Den andre, som drunknade, var
en bedragare. Eller hur?“
“I så fall har ni fått en rekryt till?“ sade konsuln
leende.
"Nej, ty den här har redan tjänat sin tid i Elsass,
dit han kom härifrån som pojke. Men, Donnerwetter,
hvarför skulle den där andra narren ta hans namn?“
“Af en slump, förmodar jag. Och sedan höll han
dumt fast vid det och fick bära följderna. Inser ni inte
det?“ sade konsuln, belåten med sin egen skarpsinnighet.
“Zoo!“ sade generalen långsamt och med sin
djupaste röst. Men det tyska utropet har en på uttalet
beroende, växlande betydelse, och Adlerkreutz’ tycktes
innehålla dem alla.
-k
^et var i Paris, som konsuln hade gjort ett
uppehåll på färden till sin nya post. Han satt en dag på
ett bekant café, bland hvars stamkunder voro åtskilliga
officerare med hög rang. En grupp hade samlats
omkring ett bord i hans närhet. Han betraktade dem
lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
