Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Elektroteknikens nyare resultat, af E. Rathenau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75^
annat sätt än det allra enklaste: att slå sönder pjesen och
smälta ned den. Nu för man ett bågljus intill det skadade
stället och så att säga penslar det med den varma
lågan, till dess sprickan smält ihop och felet i gjutningen
blifvit repareradt.
En annan smidningsmetod — af Hoho & Lagrange —
väckte för några år sedan uppseende, emedan det har den
egendomligheten att göra järnet hvitglödgadt under
vattnet. Med en ugn förstå vi i allmänhet en apparat, som
frambringar värme och meddelar den till andra kroppar.
En vattenreservoar utgör i viss mån motsatsen därtill, då
den kan användas till en hastig afkylning af varma
kroppar. Hohos ugn representerar en egendomlig förening af
dessa båda motsatser. Den består af ett kärl med syrsatt
vatten, hvari införes ena polen af en strömkälla. Så snart
man doppar en med den andra polen förbunden järnstaf i
kärlet, blir den hvitglödgad under vattnet. Strömmen
passerar stafven och upphettar den därvid, strömmar genom
vattnet och kommer åter ut genom den andra elektroden.
Man skulle nu kunna antaga, att stafven momentant åter
af kyldes af vattnet. Men så sker icke. I följd af vätskans
sönderdelning genom strömmen bildas ett väteomhölje kring
järnstafven, hvilket som dålig värmeledare hindrar värmens
bortgående. Detta förfaringssätt har dock hittills endast
fått en ringa utbredning, i följd af sin dyrbarhet och det
låter sig bekvämligen användas endast i fråga om små
kroppar t. ex. nitnaglar. Däremot har Thomsons
lödnings-metod, som arbetar med mycket lågt spända, men högst
intensiva strömmar, redan funnit en mycket stor
användning. I några af Nordamerikas städer ha på öppen gata
skenorna i de elektriska järnvägarne sammansmidts på detta
sätt till stor förvåning för tyska järnbanetekniker, som
äro af den åsikt, att det måste förbli ett litet luftlager vid
skenornas hopfogning, på det att de skulle kunna vid
temperaturväxlingarna obehindradt tänja ut och
sammandraga sig.
Jag återkommer till bågljuset, för att omnämna en
märklig egenskap, hvarigenom det på sista tiden fått en
oanad betydelse på ett område som ligger elektriciteten
mycket aflägset. Denna lilla lysande punkt, som man kan
närma till handen på några centimeters afstånd, utan
att bränna sig, eger en temperatur, som icke på denna,
jordens yta kan uppnås igenom något annat medel och som
kan stegras efter behag. Den parisiske vetenskapsmannen
Moissan använde det elektriska bågljuset för att utföra
kemiska processer, som försiggå endast vid en temperatur
af 2,000 till 3,000 grader. Genom Moissans försök har det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
