Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Bismarcks socialpolitik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
social olja i receptet. Dock var han långt ifrån att tro
— som vanligen sociala projektmakare göra — att den sociala
frågan vore löst med dessa reformer. Tvärtom ansåg han
att icke ens våra söner eller barnbarn skulle vara på det
klara med den. “Ingen politisk fråga kommer öfver
hufvud till en fullständig mateinatisk afslutning, så att man
kan uppgöra sluträkningen efter böcker, de uppkomma,
ha sin tid och försvinna slutligen bland andra historiens
frågor, det är gången af en organisk utveckling.“
Med dessa åsikter om nödvändigheten af en statens
försörjande af arbetarne förband Bismarck den genom
socialdemokratiens utveckling hos honom styrkta
öfver-tygelsen att detta parti vore i högsta grad farligt för
staten och måste vid en fortsatt obehindrad utveckling förr
eller senare frambesvära en blodig social katastrof. Han
har själf bekänt, att denna hans uppfattning “härstammar
från det tillfälle, då i riksdagen endera Bebel eller
Lieb-knecht patetiskt framstälde den franska kommunen som en
förebild för politiska institutioner och öppet inför allt
folket bekände sig till dessa mördares och mordbrännares
evangelium. Från detta ögonblick har jag i de
socialdemokratiska elementen igenkänt en fiende, mot hvilken staten,
samhället befinner sig i ett nödvärnstilistånd. Lassalle skulle
också ha mot dessa ömkliga epigoner, som nu skryta med
honom, utslungat ett quos ego och med hån visat dem
tillbaka till deras intet och skulle ha satt dem ur stånd att
missbruka hans namn!“
Och då Bismarck såg hufvudanledningen till
socialdemokratiens framgångar däri, att staten i sin omsorg om
de lägre klasserna lämnade ett vakuum, som skulle utfyllas
af agitatorer, som fuskade staten i handtverket, så visade
sig redan ur dessa realpolitiska synpunkter nödvändigheten
af sociala reformer. Men för att tillbakahålla de
socialdemokratiska agitatorernas efter hans åsikt oärliga
konkurrens och kritik, önskade han en drakonisk lag som med
igne et aqua interdicerade detta parti. På detta sätt
hoppades han kunna “försona arbetarnes flertal med den
bestående statsordningen och återföra arbetarnes och
arbets-gifvarnes intressen i harmoni.
Detta Bismarcks sociala program visar i sina allmänna
grundlinier en tydlig öfverensstämmelse med Louis
Napo-leons, ty båda programmen mynna ut i grundsatserna;
allmän rösträtt, koalitionsfrihet, arbetareförsäkring,
arbetslöshetens bekämpande men intet arbetarskydd, samt
undertryckande af den revolutionära arbetareagitationen. Men
hvilken kolossal skilnad i det praktiska tillämpandet af
dessa principer! Äfven Napoleon hade i en officiel
pro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
