Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Den orientaliska litteraturens ålder, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
fars hustru. Hon är helt enkelt en svag kvinna, hustrun
till en höfvitsman för lifvakten, och jag måste öfverlemna
åt folkloristerna att afgöra, huruvida det i Egyptens hela
gamla historia kan ha funnits endast en Potifars hustru
eller om icke icke slumpen och tillfälliga
öfverensstämmel-sers roll är större än vi tänka.
Sedan jag så med några exempel visat huru nära
Indiens, Babylons, Ninives och Egyptens språk, litteratur,
religion och till och med dess folksagor förts oss och hur
nära de själfva beröra några brännande frågor i vår egen
tid, skulle jag gärna vilja som motsats därtill säga ett par
ord om Kina. Kina gör anspråk på att ega den älsta
litteraturen i världen, men vi ha sett, att äfven om dess
oerhörda ålder vore bevisad, den hittills icke visat sig
synnerligen tilldragande. Den kinesiska forskningen inskränker
sig till några få vetenskapsmän. Den stora allmänheten,
som alltid är beredd att lyssna till något nytt eller
gammalt från Indien, Babylon, Ninive eller Egypten, har
hittills tagit föga notis om de gamla kinesiska kejsarnes
yttranden och handlingar. Hvarför? Emedan inga andliga
band förena oss med det gamla Kina. Från kineserna ha
vi icke fått några traditioner. Mellan den hvita och gula
rasen finnes ingen elektrisk beröring. Den har ännu icke
förts nära våra hjärtan. Kina är helt enkelt gammalt,
mycket gammalt, d. v. s. aflägset och främmande. Om de
kinesiska vetenskapsmännen skulle föra den gamla
litteraturen oss närmare, om de skulle visa oss något i den som
verkligen angår oss, något som icke blott är gammalt, utan
och evigt ungt, så skulle kinesiska studier mycket snart
intaga sin plats i den offentliga aktningen vid sidan af
indoeuropeisk, babylonisk och egyptisk forskning. Det fins
ingen anledning, hvarför Kina skulle förbli oss så
främmande och så fjärran från vara vanliga intressen. Det
finnes t. ex. mycket att lära, om man observerar det
kinesiska skriftsystemets ursprung och utveckling. Ur tankens
bildliga framställning i Kina är mera psykologi och logik
att hämta än från många tråkiga afhandlingar om språkens
ursprung och begreppens klassificering. Likaledes är den
kinesiska religionen väl värd att allvarligt uppmärksammas
af teologen, och just motsatsen mellan dess och vår filosofi
skulle kunna hos oss inprägla åtminstone den nyttiga
lärdomen, att det finnes ännu mer att lära än vår filosofi
drömmer om.
Om de förhållanden, jag uppvisat i denna uppsats, äro
sanna,, hvad följer däraf? Det följer däraf att den
ori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
