Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Mannen, som var älskad, novell af Robert Hichens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o8
sett. Just då jag skulle passera genom grinden, kände jag
min arm vidröras och vände mig om. En poliskonstapel
betraktade mig med misstänksamma blickar.
“Hvart skall ni hän?“ sade han. Då kom jag plötsligt
ihåg, att jag var klädd i tofflor och utan hatt, och att jag
helt säkert såg ut som en människa i mycket öfversnändt
tillstånd.
“Det är bra“, sade jag och stack ett mynt i hans
hand. Sedan skyndade jag mig bort ifrån honom fram
till bänken, erinrande mig det faktum att min
uppmärksamhet för ett ögonblick blifvit dragen åt annat håll.
Nåväl, Curtis, när jag framkom dit, var bänken tom. Alldeles
samma erfarenhet som stackars James förut gjort, hade
äfven jag gjort. Och likväl — skratta åt mig om du vill
— kände jag mig fullkomligt öfvertygad om, att hade icke
konstapeln uppehållit mig, skulle jag ha upptäckt den
hemska hemlighet, som kostade min stackars vän lifvet.
Jag vet det. James talade sanning från början till slut.
Skratta åt mig om du vill — jag vet ändå att det är sant.
— Men Curtis skrattade icke. Han tog blott pipan från
munnen och drog en lång suck af uttrycksfullt deltagande.
Jag tycker om Curtis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
