Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Litteratur, anmälningar af C. F. - Lobedanz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825
Arnold Lobedanz. Hjältarne från Napoleons tid, efter äldre och
nyare källor. Med fem porträtt och sju helsidesbilder.
Bemyndigad Öfversättning från danskan. (Ali. Bonnier). Pris 4 kr.
Det ser ut som en ödets ironi, att skildringar från den
franska ärans glansperiod i stort antal just hopat sig ungefär
samtidigt med eller strax innan Frankrike genom
Dreyfus-och Zolaskandalerna visar sig oförmöget att värna sin
häfd-vunna ställning som hederns och ridderlighetens hemland.
Den napoleonska legenden och dess ärorika innebörd ha
aldrig i så hög grad som nu i seklets sista decennium samlat
beundrare, aldrig stått i så skarp kontrast mot det franska
samhällsskickets hållningslösa gestaltande, aldrig varit så
ägnade att föra fransmännens städse skrikande törst efter gloire
på rätta vägar. Och dock se vi, huru allt stannar vid lögn
och fraser, vid själfbedrägeri och skrammel, och hur de
många väckande rösterna i de återupplifvade minnena från
seklets gryning förklinga ohörda. Man kan nästan vara
frestad att tro — och det finnes bevis härför från åtskilliga
andra håll i Europa —, att ett arf af ärofulla och lysande
bragder är en olycksdiger börda, att de folk, som ej hålla måttan
i föreställningarne om sin egen förträfflighet, få erfara de
värsta och kännbaraste bakslagen. Så är åtminstone
förhållandet med våra dagars fransmän, isynnerhet om man betraktar
dem vid reflexen af flydda tiders glans. Slagskuggorna falla
då så djupa öfver Frankrike, att man med bedröfvelse och
ovilja vänder sig från nutiden och först i studiet af den store
kejsarens krönika återfinner den gamla sympatien och tron på
upprättelsens möjlighet.
Bland de många skrifter om Napoleon och hans tid, som
med såväl fransmän som utländingar till upphofsmän i våra
dagar utkommit med det uppenbara syftet att förhärliga den
napoleonska æran, vilja vi här fästa uppmärksamheten på
ofvan antecknade arbete. Dess författare är en dansk officer,
och man kan sålunda vänta, att de biografier han tecknat
skola i ej ringa grad vara genomandade af den danska
nationens traditionella vänskap och kanske svaghet för
Frankrike. Så är också förhållandet, men löjtnant Lobedanz har
tillika bemödat sig om opartiskhet och historisk sanning. Vi
lära sålunda känna »hjältarne» — Ney, Augereau, Lannes,
Masséna och Kléber — väl i mycket sådana, som vi från
barndomen lärt att fatta dem, men äfven framställda i en viss
kritisk belysning. Särskildt är detta fallet med Augereau och
Masséna, medan Ney och Lannes i det hela fått behålla
den nästan sagolika hjältenimbus, som från gammalt omgifvit
dem, och revolutionsgeneralen Kléber mer verkar som en
person, som egentligen ej hör till sällskapet. Att kejsaren
själf här och hvar är skildringarnas hufvudperson, är
natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
