Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - »Den kristliga kärlekens abnorma former», polemik, af Antecaptivus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
ningen uti ifrågavarande artiklar skänker den myndighet,
som handhar vår fångvård. Men då man läser den om
särdeles stora fackinsikter vittnande ledaren, erfar man
verkligen förvåning öfver att icke tidningen för en gång
velat frigöra sig från sin auktoritetstro och begagnat
tillfället för att med sitt inflytande söka främja en viktig
reform. Tidningen anför likväl själf flera stormän på det
penitentiära området, som i en ganska vidsträckt rättighet
för alla slag af straffade att få tillgång till tidningar se
ett välsignelse bringande förbättrings- och upprättelsemedel.
Det är sålunda inkonsekvent att så förkrossande söka
bemöta ett i samma syfte gående, svenskt inlägg i frågan,
isynnerhet som detta grundade sig på en kännedom om
våra fångvårdsförhållanden, hvilken tidningen själf, ehuru
som det tyckes med ogillande, erkänner vara alstrad
genom personlig erfarenhet.
Den tid är dess bättre förbi, då äfven en
“antecap-tivus“ ej kunde få i tryck uttala sina åsikter och, hur
förmätet det än må förefalla mången, hysa anspråk att få
dem beaktade; och fångvårdens intressen, hvilka ju böra
sammanfalla med ett allt vidsträcktare tillgodoseende af
humanitetens fordringar, skulle utan tvifvel icke lida på,
om sådana uttalanden skedde oftare än nu är fallet.
Stockholms Dagblad tyckes emellertid icke dela denna
uppfattning. Den skärpa, hvarmed tidningen bedömer
under-tecknads ringa bidrag, gäller väl mindre yrkandena i sak
än de om vissa delar af fångvårdens verksamhet ogillande
ordalagen; men det är egendomligt att se, hur tidningen
i sin förtrytelse öfver dem alldeles förgäter att ens i något
afseende erkänna deras dock obestridligt goda syfte.
Egendomligt nog omtalar Stockholms Dagblad utan den
ringaste ovilja hur man i Förenta Staterna kommit så långt,
att uti staten New Yorks mönsterfängelse i Elmira utgifves
en så godt som uteslutande af fångar redigerad tidning,
medan tidningen däremot som bittra och ohemula utfall
stämplar en insändares i Svenska Dagbladet intagna
yrkanden eller snarare förhoppningar, att frågan om fångars
tidningsläsning skall äfven i vårt land inom kort vinna en
tillfredsställande lösning. Det är väl sant, att dessa
yrkanden och förhoppningar voro framställda i en för K.
Fångvårdsstyrelsen mindre behaglig form; men det var ej
heller obekant för Stockholms Dagblad — hvilket tidningen
äfven ehuru i en insinuant ton medgifver —, att det mellan
insändaren i fråga och undertecknad finnes ett så intimt
samband, att de gjorda uttalandena måste anses grundade
på personliga erfarenheter. Att de till följd däraf blifvit
präglade af en viss misstro till fångvårdstyrelsens förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
