Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. I. I tessinska gallerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
ende i vår historia, hvilken i fråga om flydda tiders
prinsar verkar nedslående. Vi skola ej tala om
medeltiden, ty vi veta så litet om den; men själfva drottning
Margareta spelade ju under täcke med någon Broderson
Leijonhufvud. Gustaf Vasas gossar voro inga mönster,
Gustaf Adolf tyckte om Cabeliau i lägret vid Riga, och
på: Gustaf III:s och hans bröders tid var kärlekens tjänst
lika gouterad som mångsidig. Blott Karl XII står
om-gifven af kyskhetens gloria, och dock brukade han
under sina första, glada fälttåg så mustiga och träffande
uttryck om kvinliga behag och obehag, att det ej är
oantagligt, att äfven han gjort vissa erfarenheter i sin
muntre svågers sällskap.
Med Karl XII har vår kronprins en beröringspunkt,
ty han lär vara mycket envis. Det är att hoppas, att
denna egenskap begränsas till karaktärsfasthet, ty han
har ett svårt framtidsperspektiv, och Karl XV:s yttrande,
att det går nog an för Oskar, men det blir värre för
hans pojkar, var utan tvifvel framsynt. Kronprins
Gustaf ar af. en annan typ än fadern; han är tyst och
stel. Måhända han känner sitt kalls ansvar _ djupare,
måhända är det endast blyghet. I somras vid
utställningen visade han emellertid större liflighet än vanligt,
hvilket äfven i rent yttre hänseende är att
rekommendera. Öfver hans något magra personlighet hvilar
nämligen i allmänhet en viss tråkig stämning, som, ehuru
kanske grundad på ett reflekterande inre, ej uppskattas
af ett sådant folk som svenskarne, för hvilka den glada
ytan utgör en hufvudsak.
Äfven prins Oskar står ganska aflägsnad från ett
svenskt prinsideal, utom naturligtvis bland kristliga unga
män. Som du vet kom den unge mannen genom sitt
giftermål i en högst egendomlig ställning, i det att han
plötsligen och man har svårt att inse hvarför blef ett
mellanting mellan prins och undersåte. Allt sedan dess
har hans åt ett visst ensidigt håll riktade andliga
intressen blifvit allt mäktigare och han gör nu vid sidan
af sin sjöofficerstjänst allt talrikare utflykter på den
religiösa propagandans farvatten. Jag är nu sådan, att
jag ej lägger mig uti andras öfverenskommelser med vår
herre; men jag kan ej neka till, att prins Bernadotte —
hvarför ej Ponte Corvo? — är en intressant
kulturföreteelse, som är rätt kännetecknande för sekelslutet. Om
alla de följder, som hans mycket prononcerade
ståndpunkt haft och kan få bland militära och särskildt flottist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
