Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. I. I tessinska gallerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
hvilket ju för öfrigt är ganska naturligt. Hans tal
sakna sålunda numera stundom de pigga
synpunkter och den lyftning, som utmärkte dem förr. Men
man äger intet fog att tala om minskade vare sig
andliga eller fysiska krafter hos en man, som inom loppet
af några få månader kan vara med om upprepade besök
på en i hög grad tröttande utställning, värdskap för
talrika utländska furstar, bland hvilka en så ansträngande
bekantskap som Chulalongkorn, fältmanövrer och sitt
eget jubileum med dess mängd af fester och
uppvaktningar. För sådant fordras en ovanlig nerv, och man
kan från svensk ståndpunkt blott hoppas, att den äfven
med hänsyn till tidens och kungavärdighetens många
allvarliga kraf måtte ännu länge bestå.
Din uppmaning att meddela litet ur den “ kungliga “
chronique scandaleuse kan jag ej villfara af hänsyn till
min vördnad för ålderdomen, men äfven af brist på stoff.
Det roar mig ej heller att relatera de mer eller mindre
grundade historier om snedsprång utanför de
äktenskapliga skrankorna; som man påför vår kung. Sköna
donnor ha naturligtvis ej varit honom obekanta; det ligger
ju både i hans blod, tidens anda och det folks smak,
hvaröfver han härskar, men man har ej hört talas om
några märkligare äfventyr. En Demirgian skulle aldrig
haft någon mission att fylla hos kung Oskar, hvars hela
anläggning mycket bra lämpat sig för familjelifvets band
och kunglighetens värdighet.
Apropos blod, så vill jag här erinra om, att
Berna-dotterna äro en vacker ras och att dess två yngsta
generationer ej svika traditionerna. Den semitiska typen,
som, grefve F. U. Wrangel må säga hvad som helst,
fanns hos Karl Johan, är nästan alldeles borta hos hans
ättlingar i tredje och fjärde led, och den är för resten
ej alls ful, om den ej är rödhårig och klumpnäsig. Våra
nutida prinsar äro vackra unga män, isynnerhet Karl
och Eugen, hvilka nog skulle kunna härja svårt bland
det täcka könet. Den förstnämnda har emellertid seglat
in i äktenskapets lugna hamn, och hvarken han eller
hans bröder ha flätat in sina namn i den förbjudna
kurtisens annaler. Det ser ut som om Sofias af Nassau
moderliga omsorger och stränga åsikter lagt en hämsko
på fädernesläktens passionerade anlag, och det
egendomliga har inträffat, att svenska kungasöner äfven i
sexuellt hänseende kunna tjäna som föredöme för sina
unga och lättsinniga landsmän. Detta är något
enastå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
