Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Detlev von Liliencron, af H. Vilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
lagbundna, det allmängiltiga, det vedertagna, det billigt
sentimentala.
Kanske liar också svårigheten att mäta sig med den
jättebegåfning, hvars utmejslade skugga legat öfver
seklet, hämmat månget själfständigt ord, lagt band på
mången spirande tanke. Och skugga ger ej lif, utan
för-kväfver lif; i dess kyla bli unga plantor saft- och
färglösa.
Dock tiden vidgar alltjämt sitt område; utöfver ett
visst mått nå ej skuggkonturerna af en skapande
mänsklig-ande, hur väldig den må vara, och utanför gro nya
hjärtblad.
“Ogräs“, sade de visa i Tyskland, som lefde inom
skuggans område, men ogräset växte högre, och många
af dess rankor ha burit lysande blommor.
Då af dessa sist uppväxta plantor ha utvecklat sig
mera harmoniskt, burit mera doftande kalkar än den
holsteinska krönta liljan, som reser sig stolt och frodig
i den ännu något vildt växande rabatt, som kallas “die
Jüngsten“.
Ja, Goethes mäktiga hand har legat tung på hans
lands poeter. Hans oerhörda talang, hans oförlikneligt
formsköna konst, hans klara ande ha satt måttstocken
så högt, att de som kommit efter alla blifvit
undermåliga. Och ännu är det så att goetheschön är det mest
superlativa loford, som kan användas, både af de gamla,
de “ zurücJcgebliebenen“, och af de som marschera främst i
• den litterära falangen.
Upprepade gånger har v. Liliencron fått detta
vitsord; af de unga med det förbehåll, att det är om den
unge Goethe han erinrar, aldrig om “den Kunstgreis
und Geheimrat“.
Men äro de än goethesköna, de sånger, som flödat
ur hans själ, eller, hvad mera är, sköna, i och för sig,
Goethes berömmelse och Goethes solida ställning ha de
ej inbragt sin författare, v. Liliencron är fattig.
Annars brukar man numera med tystnad förbigå
författares ekonomiska ställning, — förr var det gifvet,
att de alla voro fattiga — men det hör med, när man
vill berätta något om v. Liliencron. Det lägger ett
vemodsdrag öfver hans ljusa personlighet och är en
dunkel bakgrund, mot hvilken hans brusande kärlekslyrik,
hans raska och färgfulla krigiska och historiska
skildringar, hans lefvande, doftande naturstämningar
af-teckna sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
