Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Detlev von Liliencron, af H. Vilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
synvidd. Den oafbrutna,- aldrig slutande kedjan af
varelser, som födas, dö och lida, och de olika skiftningarna
af deras lidande ger stoff till undran åt alla. Och främst
åt dem, som fått den lyckliga lotten att kunna ge sin
undran ord och binda dessa till melodier, som komma
ytligare eller djupare strängar i andras själar att vibrera.
Ju starkare, ju djupare, ju mångtaligare vibrationer, som
väckas af skaldens ord, desto rikare, desto noblare är
hans begåfning, desto större räckvidd eger den.
“Ack vårt lif! Hvilket mål har det? Hur otaliga
gånger ha vi icke ropat denna fråga till stjärnorna?
Och aldrig kom svaret; aldrig ett tecken;“ så formulerar
v. Liliencron sin undran, och åter: “Lös mig lifvets
gåta,“ tillspörjes ett väsen från en »annan planet och
svarar: “Det är ingen gåta; allt var, allt är, allt skall
evigt blifva i oaflåtlig vexling; genom att födas, vara
till, aftaga och dö.“ Sen sista frågan: “Blir anden
befriad, då vi lösas från iordens kval och gräsligheter?“
Planetgestalten blir svaret skyldig, och slutet blir ett
försonande mildt graftal öfver den, som krossades af
vissheten om materiens evighet och ovissheten om andens
existens, med utgångspunkt: “Herre jag tror, hjälp
min otro.“
Det ofvananförda finnes i berättelsen Die
Mergel-grube, och i denna samt i Poggfred och Der Mäcen
framträder starkast v. Liliencrons geniala egenart.
Tankar, stämningar, minnen och lyriska utbrott skifta i
ständig mångfald. Man måste gå tillbaka’till Heine för att
finna någon motsvarighet till detta intensivt personliga
sätt att meddela sina erfarenheter. Mannen Liliencron
står framför en, vacker, tänkande, modig, mild och klok.
Omvexlande med dessa i kåseristil hållna
själfbekännelser, förekomma i novellsamlingarna, ehuru sparsamt,
bilder ur nutidslifvet och många högst karakteristiska
historiska skildringar. Större delen af hans
prosaproduktion intages dock af den “genre han skapat“,
krigs-novellerna, hvilka bära en öfverväldigande prägel af
sanning, utan att någonsin urarta till skildringar af
endast bloddrypande grufligheter. v. Liliencron berättar
endast episoder — och ingen kan ju själf bevittna annat
än en episod — men dessa med en åskådlighet, en fart
och en delikatess, att ingen annan än ett med poetiskt
sinne och lysande iakttagelseförmåga begåfvadt
ögonvittne kan beskrifva så. Och därtill komma glimtar af
skalkaktig humor midt i eländet, älskvärda drag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
