Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om dilettantismens odödlighet, af Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man sökte i denna riktning och fann —
tilläfven-tyrs ej utan möda — doktor K. A. Mellin, författare till
“Humleplockning44 och “Vid Breitenfeld44. Akademien
hade dermed fullföljt sina traditioner. “Och ingen —• så
som Thor Hedberg skrifver i Sv. Dagbladet — torde
missunna den blygsamma och älskvärde diktaren44 en
sådan utkorelse.
Dermed kunde det synas’ att denna sak vore
tillräckligt omordad. Men innan man sätter punkt lönar
det sig kanske att söka besvara ett närliggande
spörsmål, som naturligt nog gör sig. Ty, vill man, oafsedt
dr Mellin, fråga — Hvad är orsaken till att framstående
personer alltjemt genom att mottaga inval till svenska
akademien med sitt anseende och sin talang vilja
understödja ett samfund, som till sitt egentliga väsen är
så kraftlöst, att det i alla delar af sin verksamhet
beträffande vitterheten gjort fiasko.
Finner man ett sådant omdöme hårdt, må det tillåtas
mig citera en medlem af akademin. F. d. statsministern
de Geer skrifver i sina Minnen Del II: s. 284.
“Glansen af Beskows namn och den vetenskapliga
tyngden af By dq vists voro ock väl ägnade att hålla
akademien uppe i den allmänna opinionen men kunde icke
undertrycka ett tvifvel hos många, mig icke undantagen,
huruvida akademien icke upphört att vara en tidsenlig
inrättning. Bydqvist ansåg på goda skäl, att akademien
icke vore lämplig utföra det ordboksarbete, som ålåg
densamma enligt stadgarne, och på denna grund afsade sig
akademien det statsanslag, som för sådant ändamål
utgått. Men härigenom var akademiens viktigaste uppgift
förfelad. Emot det sätt, hvarpå dess ledamöter
fullgjorde sitt åliggande att hålla inträdestal och författa
minnesteckningar öfver märkvärdiga män, som gjort
svenska namnet ära, torde icke i allmänhet kunna göras
befogade anmärkningar. Tvärtom innehålla dess
handlingar i dessa afseenden värdefulla prof både på historisk
konst och god språkbehandling. Men värdet af dessa
prof kan knappast anses ökadt genom deras egenskap
att vara akademiska. Slutligen kommer den
betänkligaste delen af akademins verksamhet — författares
inbjudning till täflan om dess pris. Denna hade sin
betydelse, så länge Sveriges förnämsta snillen sökte dessa
pris, men med tiden föredrogo dessa att söka
allmänhetens omdöme direkte, och de flesta täflingsskrifter, som
inkommo till akademien, voro försök af versmakare utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
