Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stefan George, några konturer af ett skaldeporträtt, af Gustaf Uddgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Stefan George.
Några konturer af ett skaldeporträtt.
En vårafton för vid pass fem år sedan hade
jag-stämt möte med en vän å Café Baner, vid Unter den
Linden i Berlin.
Då jag trädde in i det stora caféet, dit främlingar
från alla verldens trakter samlas om aftnarne för att
läsa sitt hemlands tidningar, för att träffa gamla
bekanta, och måhända •— stifta nya bekantskaper, fann
jag min vän inbegripen i ett lifligt samtal med två
alldeles obekanta personer.
Det var något sällsamt och diskret öfver dessa båda
som kom mig att studsa och tveka, huruvida jag skulle
gå fram till deras bord.
Men min vän nickade till mig. Jag klef fram och
presenterades som “en vän“. Det afbrutna samtalet
fortsattes.
De talade om tysk diktning, om att de unge skulle
sluta sig tillsammans, och de nämde allt som oftast
“Blätter für die Kunst“.
Jag teg och betraktade de båda främlingarne.
Den ene var en liten elegant herre, klädd efter
senaste berlinermode. Han såg ut som en ung filosofie
kandidat af bättre familj. Men han hade något ytterst
sensitivt i sitt väsen, att icke säga feminint.
Han befanns vara utgifvaren af ofvannämda
tidskrift.
Den andre deremot verkade så starkt originellt, att
jag nödgades vända blicken ifrån honom ett par gånger,
innan jag kunde samla tillräckligt mod för att närmare
granska hans anletsdrag.
Det var ett nästan likblekt ansikte med starkt
till-bakafallande panna, ett mäktigt bakhufvud och svart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
