Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stefan George, några konturer af ett skaldeporträtt, af Gustaf Uddgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
slätt tillbakastruket hår. Ögonen voro djupt insjunkna
och omgåfvos af stora dunkla ögonhålor. Hans blick
hade jag svårt att uppfånga, den var inåtvänd och
tycktes ständigt skåda något långt, långt borta. Då han
någon gång såg på mig, kände jag en oerhörd glöd och
intensitet strömma mig till mötes.
Näsan var lindrigt nedåt böjd. Munnen helt och
hållet slätrakad och med ett egendomligt skälfvande
drag, likt ett tyst leende af smärta.
Men öfver hela hans anlete hvilade denna klarhet,
som endast kampen mot de starka stormarne förlänar.
Jag kände instinktivt, att jag hade framför mig en af
dessa som pejlat lidandets stora djup.
Han hade något imperatoriskt i sitt väsen. Hans
dräkt var svart och tätt åtsittande. Han talade lågmäldt,
men med en entusiasm som ej tillät någon motsägelse.
Hans kamrat lyssnade med oförställd beundran till
hvarje ord han yttrade.
* *
Först efteråt fick jag veta att det var skalden Stefan
George.
Jag hade aldrig läst en rad af honom. Hans namn
hade jag hört nämnas i någon literär salong. Jag visste
att han ansågs framstående och att man — fruktade
honom.
Just vid tiden för detta vårt första sammanträffande
började hans dikter utkomma. De offentliggjordes i den
då nygrundade tidskriften “Blätter für die Kunst“.
Stefan George ansågs vara den egentlige ledaren af
denna uteslutande åt konstdiktning egnade publikation.
“Blätter für die Kunst“ utgifves så godt som
privat. Den har — som å titelbladet tillkännagifves —
“en sluten, af medlemmarne inbjuden läsekrets“.
Första häftet af denna tidskrift inleddes med ett
tjugotal dikter af Stefan George. Jag läste och läste,
men jag kunde till en början ej förstå en enda rad.
Det var ej heller att undra öfver. Ej nog med att
det vimlade af ord som jag aldrig förut påträffat i tysk
diktning. Alla de stora begynnelsebokstäfver, hvarmed
substantiven annars ståta i allt hvad tysk skrift heter,
voro här bortkastade. Och yttermera: kommatering och
punktering saknades nästan helt och hållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
