Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tre jurister, en juridisk-psykologisk studie ur Broxviks-Fägerskiöldshistorien, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
synes förstå konsten. Efter rättegångssammanträdet den
8 februari, då han sade icke ett sinack, trots allt hvad
som sades och lästes upp till försvar för den af honom
häktade och åtalade Helga Fägerskiöld, kunde man
befara att han skulle föredraga, att, nu när ridån snart
går ned öfver denna juridiska
“tragiko-komiko-historiko-pastoraFh som utförts på estraden i den
Björkekind-Östkindska rättvisans tempel, smita så obemärkt som
möjligt ut genom kulisserna och slokad och
stubbsvan-sad rädda sig hem till det idylliska lugnet på sitt
kronofogdekontor, hvarifrån elaka människor anse att han
aldrig hade bort låta sig lockas af fåfängan att spela
skicklig poliskarl. Men glädjande för oss alla, har han
velat häfda sitt och den östgötska åklagarestatens
anseende och till sistone slå ett stort slag, för att kunna
af tåga från skådebanan med klingande spel och svajande
fanor. Och man må i sanning om denna hans sortie
säga att ändan kröner verket. Den 18 mars afgaf han
ett skriftligt slutpåstående. Nog har det funnits förut
i detta mål h varjehanda åtskilliga märkvärdiga
handlingar och påståenden både af honom och andra, men
detta kronofogdens och riddaren Carl Grönlunds juridiska
testamente och “sista vilja“ i “Broxviksdrämat“ får man
nog lof att betrakta som ett bland de mest märkvärdiga.
I all synnerhet om det sammanställes med hans
föregående påståenden och mera utvecklade dokumentationer,
blir det ett ytterligare eklatant bevis på den
noggrannhet och betänksamhet, skarpsinnighet och vederhäftighet,
som satt en outplånlig varustämpel på hela hans
tillvä-gagående i denna sak som allmän åklagare. Det sätt,
han tillgripit för att rädda igen hvad räddas kunde af
hans tämligen lemlästade anseende för objektivitet, eller
det finurliga påhittet att vidhålla åtalet både mot fru
Taube och frkn F:d och liksom inbjuda domstolen att
singla pil och gubbe om hvem af de två som bör
näpsas och hvem som bör släppas, är säkerligen en
originalitet, hvarom han torde vara ensam. Men tyvärr
synes den hvarken hos jurister eller lekmän ha vunnit
ett fullt och allvarligt erkännande.
Redan den 13 april 1897 hade kronofogden tack
vare sina grundliga utredningar och djupsinniga
funderingar alldeles klart för sig, att det förelåge ett
gift-mordsförsök, om icke rent af ett giftmord. Och han
kunde så godt som i minsta detalj beskrifva huru det
gått till och effekten. Förgiftningsförsöken hade bedrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
