Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tre jurister, en juridisk-psykologisk studie ur Broxviks-Fägerskiöldshistorien, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
vits med sublimat och fortsatts jämväl under den däraf
förorsakade sjukdomens första tid. Den sjukes tillstånd
förbättrades emellertid och han öfvervann följderna af
berörda försök, som för resten möjligen afstannat. Då
förgiftningsförsöken icke kröntes med åsyftad framgång,
tillgrepos sedan större doser och ingåfvos den närmaste
tiden före blodkräkningarnas början.
Den därpå följande 14 maj åtalade han uttryckligen
fru Taube att hon gifvit mannen gift och påyrkade
hennes häktning. Någon grundad anledning till misstanke
mot frkn F:d,- hvars ensamhet med den sjuke sista
natten ej var honom obekant, förefans icke. Det ansågs
således då icke. vara kompromettant ensamhet. Däremot
hade fru Taube tillbragt natten mellan den 12 och 13
dec. 1895 ensam med mannen, som därefter fick häftiga
blodkräkningar, på grund af hvilka hans död redan
omedelbart förorsakades af inre förblödning, den 14 dec.
Åklagarens indicier mot fru Taube voro dessutom
egentligen följande, hvilka, som jag förut nämt, måste
betraktas som antingen fullständigt osannfärdiga eller ock
åtminstone som djärft fantasibemängda och tillika vittnande
om en hos särskildt en åklagare betänklig oförmåga att
läsa rätt innantill och fatta hvad som verkligen står i
ett protokoll. Fru Taube hade, påstod han, haft
“osannfärdiga uppgifter “ för att göra antagligt att sublimat ej
funnits i huset, men det hade blifvit “visadt“, att sådant
fans. Åtskilligt syntes vidare tala för att fru T. genom
en viss sinnets sjuklighet “ofta“ haft sina tankar fästade
på giftblandningar och möjligen icke varit alldeles
främmande för handterandet af gift. Som bevisningsgrunder
för dessa senare påståenden anför han specielt utsagor
af “fröken Grönqvist“ och konsulinnan Alma Arfwidsson.
Äfven mannaålderns ideal blekna understundom, och
bleknat har äfven ett sådant ovanligt lämpligt ideal för
sanningskärlek och försyn för andras heder, som det hvartill
ett mångårigt bedrifvande af prostitutionens brukar dana
människor. Och fastän kronofogden och “fröken
Grön-qvist“ blandade tårar samman, kanske ock slöto
hvarandra intill sina af rörelse klappande bröst, när hon
dramatiskt och känslofullt skildrade, huru den stackars
kammarherren gråtande inför henne beklagade sig öfver
sitt martyrium som äkta man och förgiftningsobjekt, så
har kronofogden dock i sitt slutpåstående fått nödd och
tvungen totalt försaka hennes vittnesmål som länk i den
bevisningskedja, hvarmed han tänkt sig kunna totalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
