Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tre jurister, en juridisk-psykologisk studie ur Broxviks-Fägerskiöldshistorien, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
liäilsyn. Måhända se vi ock här i Stockholm ett och
annat, som herrarne i Halmstad icke se.*
I deras ögon, som äro genomträngda af idolatri för
häradshöfding K. Staaff både som offentlig och enskild
personlighet, — och de äro icke precis så få eller så
utan tillfälle eller vana att göra propaganda för sina
åsikter — är naturligtvis mitt tilltag att oförbehållsamt
kritisera denne advokat lika oförlåtligt som enligt
katekesen en synd mot den heliga anda eller som det i den
riktigt ortodoxe katolikens ögon är att icke erkänna
påf-vens ofelbarhet. Hallandspostens redaktör kan tydligen
ej finna annan förklaring än en personlig animositet, som
vill passa på att kasta skugga på hr S. både som jurist
och människa och att vinna applåder af hr Staaffs
talrika politiska motståndare och juridiska konkurrenter. I
sammanhang därmed synes redaktör Larsson inrangera
mig i “Taube-syndikatet“, och vilja i mitt tillvägagående
se ett nytt prof på det där syndikatets oförsynthet,
hvaraf man lär från Halmstads horisont ha observerat
åtskilliga prof som vi här i Stockholm ej haft så lätt
att iakttaga. Nå ja, jag måste nu bekänna min
okunnighet om tillvaron af något “Taube-syndikat“, om man
fattar ordet “syndikat“ i den där dåliga bemärkelsen,
det under senare tider utomlands och inomlands fått och
i hvilken det af en del personer i denna sak användes.
Att fru Taubes barn och släktingarna till hennes man,
* Eftersom Hallandspostens redaktör synes så upplagd för att i
stort som smått admirera hrr yrkesjournalister, vill jag passa på och
regalera honom med ett par små sannfärdiga historier om moderna
reporterbedrifter, så mycket mer som eljest förtjänsten kanske ej till
slut skulle sin krona få. Man läste i en stockholmstidning i slutet på
december ett det allra mest detaljerade husesyneinstrument beträffande
rummen och den inre inredningen på Broxvik. I realiteten var detta
emellertid en fullständig frihandsteckning uppgjord med stöd af några
sparsamma upplysningar inhämtade i samtal med ställets arrendator
och den på Jonsereds kyrkogård anträffade barnmorskan Hulda
Svensson samt en okulär yttre besiktning af corps de logis, hvars dörrar
aldrig upplåtits för vederbörande reporter. Det var ju ett berömvärdt
prof på yrkesjournalistisk noggrannhet.
Ett annat prof på yrkesjournalistisk påpasslighet och nit
presterades af de två unge tidningsmän, som under frkn E:s minnesvärda
järnvägsfärd från Gnesta till Norrköpings fängelse växelvis postade på
ett visst ställe, för att komma åt att anställa en interview. Deras
af-sikt förverkligades visserligen icke, men var lika genialisk för det. De
båda ungdomarne komma helt visst att gå långt och göra sitt lands
präss stor heder. Lyckligt det land och de tidningar, som disponera
sådana exploatörer, eller hur värde redaktör för Hallandsposten, som
icke tål något skämt med yrkesjournalisterna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
