Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tre jurister, en juridisk-psykologisk studie ur Broxviks-Fägerskiöldshistorien, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Det var sant, dessutom lär jag posera som psyko^
log och hysa ett djupt förakt för yrkesjournalister, det
säger åtminstone redaktör Larsson i Halmstad.
I anledning af dessa så svåra förebråelser får jag
väl vidgå, pro primo att jag har den lilla svagheten att
äfven i afseende på rättssaker, de där gå på lif, heder
och frihet, hylla den af en halländing, Karl Ifvarsson,
med anledning af riksdagens nykterhetsdebatter uttalade
principen, att man aldrig bör glömma bort att resonnera
så att ens egen nykterhet icke kan dragas i tvifvelsmål;
pro secundo att jag håller före att föda barn är en sak
och en advokats bemödanden att exploatera en sådan
situation till ett hypersensationelt effektjäktande nummer
i den “pig-patetiska“ genren är en helt annan sak*; samt
pro tertio att i mitt klandrade patetiska uttryck ingick
äfven ett annat element af något mindre patetisk art.
Om kritikern erinrar sig den ursprungliga lydelsen af
Strindbergs af mig transmuterade uttryck, som visst icke
var patetiskt, utan tvärtom ganska drastiskt, samt i
stället för ordet kvinnor infogar: pojkar, så kanske han kan
tolerera den patos, som blir kvar, och det allvar,
jag-vill inlägga både i den och i det drastiska.
Påståendet om mitt djupa förakt för
yrkesjournalister rimmar icke fullt väl med faktum, att jag själf
sedan flera år — t. o. m. kanske innan Hallandspostens
redaktör öfvergick till yrket — tillhör det och därinom
har mina bästa och intimaste umgängesvänner, men
hittills har den omständigheten icke hindrat mig att fritt
utsäga mina tankar vare sig i skämtsam eller allvarlig
form om den eller den yrkeskamratens eller tidningens
offentliga görande eller låtande. Jag har icke dragit mig för
det äfven om det — ss. t. ex. i första artikeln mot
Socialdemokratens redaktör — gält personer, på hvilkas
vänskap jag sätter det allra största värde; och jag hoppas
äfven framgent kunna häfda min journalistiska
själfstän-dighet gent emot obehöriga kotteri-, parti- och person-
* Hvad nu förförelsen beträffar, så var inte jag och förmodligen
inte häller Hallandspostens redaktör anlitad att — för att begagna ett
uttryck från Heine, tror jag — hålla i ljuset, då själfva akten
utspelades eller då den föregående intimare bekantskapen med »den
patologiskt intressante (!) reservunderlöjtnanten» inleddes, hvadan det kanske
är bäst att vi båda afhålla oss från några hypoteser i den vägén. Det
lär öfrigt icke alltid vara sagdt att den kvinliga parten från första
stund till den sista varit och förblifvit den passiva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
