Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. III. På intelligensens höjder — Litterära kotterier och individer — I pressens kvarter — Akademier och lärda samfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Vid bordet längst fram till vänster på fönsterväggen
brukar H. W. i regeln hålla till, då han ej är på rörlig
fot eller ute på strandhugg. Här smuttar han sin toddy
tillsammans med Nordenskiöld, Key, Hans Hildebrand,
presidenten Wærn och åtskilliga andra mer eller mindre
tillfälliga utliggare af detta gamla stadiga iduneskotteri.
Du såg dem i bakgrunden på Zorns tafla: Nordenskiöld
med sitt präktiga, grubblande hufvud och det närsynta,
något inåtvända uttrycket, Hildebrand med sitt breda
bröst och sina kraftfulla manliga drag, Key med sin
vinnande öppenhet och koleriska liHighet och Wærn lutad
och sluten, tankediger som ett schackproblem. Då och
då höres Nordenskiölds röst med dess ännu så starka
finska tonfall. Han har allt åldrats rätt mycket den
väldige arktikern, denne man, som ända ut i sina dock
så mjuka fingerspetsar är den personifierade kraften, en
af dessa män, som man har godt af att se, då man
tycker, att människorna i allmänhet äro för tama och att
världen är mer än vanligt lumpen. Ungefär samma
intryck gör också Hildebrand, hvars manliga och vänsälla
väsen tillika har en mer undervisande anstrykning,
antagligen på grund af vanan att hålla föredrag eller
vägleda kunskapstörstande besökare i statens historiska
samlingar. Det historiskt-antropologiska facket företrädes
tillika af den urbane och sympatiske Oskar Montelius,
en lika fin världsman som framstående forskare, och af
Hjalmar Stolpe, mannen från Björkön, hvars nordiska
utseende och rättframma väsen äro förenade med ett
starkt själfmedvetande. Han är nämligen stundom
ömtålig och häftig, men i allmänhet enkel och glad, en af
Iduns stödjepelare äfven vid de s. k. nattsexorna.
Af högre ämbetsmän synes ofta utom Wærn Hans
Forssell med sitt ungdomliga, skarpt skurna hufvud,
gamle Olivecrona, dödsstraffets envise bekämpare, som
i sitt stela, perukkrönta yttre har föga, som antyder den
grundligt bildade och varme filantropen. Här möta vi
svenska järnvägarnas nya ledstjärna, generaldirektör
Nordström, hvars jovialiska drag, om välmåga vittnande
kroppshydda och vänliga sätt dess bättre äro oförenliga
med byråkratiens sedvanliga stelhet och pedanteri. Här
kommer hans förre chef generaldirektör Åkerman, af en
annan typ, förnämare, men som fackman mer på sin
plats i kommerskollegium än kollegan Hugo Martin, som
K. Landtmäteristyrelsen en vacker dag erhöll som gåfva
af vår på öfverraskningar så begifne statsminister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
