Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. III. På intelligensens höjder — Litterära kotterier och individer — I pressens kvarter — Akademier och lärda samfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Vid ett bord sitta en hop konstnärer. Redan af
deras yttre kan man se, att de tillhöra dessa lyckliga
varelser, som äga en utpräglad konstnärlig begåfning
och fritt fått följa den. Utan att, såsom förr var
nödvändigt, vara utstyrda i polkahår, sammetsrockar och
konstlad nonchalans, äga de i sitt uppträdande många
bevis på friare vanor, mindre begränsade vyer och mindre
tvång under modets välde, än hvad äfven här är rådande.
Den svenska konsten har i våra dagar sitt hufvudkvarter
i Paris, och om Paris erinra mycket lifligt många af
dessa medelålders eller unga herrar, som ibland fram på
nattsidan med stormande liflighet slitas om H. W. eller
någon annan af Iduns högt uppburne koryféer. Ofta
ses i deras krets en ung man med mörkt, knollrigt hår,
vackra anletsdrag och smärt och elegant gestalt. Det
är prins Eugen, som här i all otvungenhet umgås med
sina artistvänner. Furstesonen sätter värde på Idun,
som bjuder ut sina föryngrande äpplen utan all etikett
och särskildt tyckes vara målarnes gudinna, ty riddarne
af penseln förekomma här i mängd. Vid Zorns något
blaserade, i oklanderlig elegans utstyrda gestalt ses
Julius Kronbergs nästan trådsmala figur. Den store
mästaren i kolorit och återgifvande af blodrikt mänskligt
kött gör själf intrycket af en asket, medan Oskar Björck
däremot har mer både färg och hull än sin pensels så
omtvistade men obestridligen nakna barn i
operakällarens fresker. Här ses också någon gång Alfred
Wahlbergs fina och intelligenta hufvud, här gingo länge gamle
Palm, den poesifulla dogestadens sirlige målare, och våra
skärgårds- och mälarmånskens tolkare, den gamle
mästaren, som i sin mantalsuppgift helt lakoniskt skref:
undertecknad artist har ingenting visst, E. W. Wahlqvist.
Här vid ett annat bord höres en skarp men likväl
välljudande röst öfver de andras sorl. Dess ägare är
vår svenske Weierstrass Gustaf Mittag-Leffler, hvars
vackra och intelligenta, af rika, mörka lockar täckta
hufvud är bostad för den svåraste bland vetenskaper, och
hvars hela person och tillvaro bestrida riktigheten af
det gamla påståendet, “att matematiken först gör
människan galen, utfattig se’n, det är sens-moralen.“ I hans
sällskap synas, cTå det ej är revolution i det åt lärdomen
och Thalia m. m. upplåtna palatset vid Kungsgatan,
åtskilliga andra högskolister: den liflige och pigge
zoologen Wilhelm Leche, den skinande fysikern Svante
Ar-rhenius, yngre och äldre botanister och mineraloger, unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
