Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - »Kungen har sagt det», ödes- och nemesistragedi ur våra dagars teaterhistoria med både prolog och epilog och åtskilliga tablåer, referat af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
saken ett ännu större intresse och ännu kraftigare påkalla
en anmälan. Men äfven om denna anmälan kommer att
kanske bli relativt omständlig, så måste dock däri af
utrymmes- och andra skäl vissa förhållanden och
interiörer förbigås, ehuru de helt visst skulle i viss mening
vara tacksamma att behandla.
Faktiskt äro teatermänniskor mer än de flesta
riktiga “stundens barn“, som glömma fort, och det som
tilldrar sig på teatergebitet är oftast nedskrifvet i tidens
mest flyktiga sand och följaktligen snart utplånadt ur
minnet och intresset. Därför och då därtill i de
angelägenheter, som nu närmast komma att beröras, är inblandad
en yrkesklass, bland hvars första yrkesfärdigheter ingår
egenskapen, som man kan benämna “hjärtats oberoende44
och ringaktning af den och det som ej vinner framgång,
så skall det helt visst af eventuelle läsare bland
teaterfolk och affärsfolk befinnas i högsta grad mal å propos
att som inledning till hvad som kommer att yttras om
hvad som nu händt och händer återföres i minnet ett
och annat som passerade för några år sedan och ett
erkännandets ord egnas en man, som är bragt ur spelet
och som lefver ensam och bortglömd af de flesta och
totalt spolierad på hvad som bort vara de
ålderdomsbe-tryggande resultaten för honom af mångårigt oförtröttadt
oegennyttigt arbete i teaterkonstens och icke minst den
nationella dramatiska konstens tjänst. Men då Svenska
teatern — om än endast som husaffär — spelat en så
ingripande roll i dessa veckors teaterkrönika och dess
försäljare dels i riksdagen inför
öfverhofceremonimä-staren frih. Carl Carlsson Bondes lättrörliga fantasi och
dels i pressen presenterat sig som mycket oegennyttiga
och rent af uppoffrande konstvänner, så må det finnas
anledning af mer än ett slag att dröja något vid den
man, hvars verksamhet gjorde Svenska teatern till en
verklig konstanstalt af den betydelse, att man alltjämt
kännbart saknar den tiden och att hr Ranft huru många
och hvilka biträden eller sujetter han än engagerar
någonsin skall kunna fylla det tomrummet. Det vore
mycket frestande att nu uppdraga den yttre ramen för
L. Josephsons betydelse för våra teatrar, men den saken
måste nu stå öfver, den är dock därför icke slagen ur hågen.
Det har icke sällan upprepats def bonmot att
Svenska teatern är bygd på ett löftesbrott, och människor,
som hålla mycket strängt på löften — af andra, ha däri
vidskepligt sett en förklaring till teaterns ihållande
mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
