Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - »Kungen har sagt det», ödes- och nemesistragedi ur våra dagars teaterhistoria med både prolog och epilog och åtskilliga tablåer, referat af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
till honom öfverlåta teatern samt, att först för sent få
ögonen upp för det otäcka skoj eri och dubbelspel,
hvarigenom denne bragte teaterns ägare Josephson och
Holm-qvist totalt på kneken, i syfte att därvid tillista sig om
inte själfva teatern som egendom — tillräcklig djärfhet
för sådana högtflygande planer kunde dock nog
förefinnas hos honom — så.dock åtminstone betydliga
fördelar. — Den Hjertstedska direktörsperioden betecknar
tvifvelsutan det hänsynslösaste svindleri i större skala,
som man på decennier torde kunna erinra sig från
huf-vudstadens teaterlif. — Han skulle för J. & H:s
räkning till Inteckningsgarantiaktiebolaget betala den
stipulerade hyran, detta brydde han sig icke om och när J.
& H. sökte tillhålla honom, hånade han dem och bragte
dem till tystnad med de fordringsbevis på dem, hvilka
han fått till låns från den argentinske generalkonsuln,
hvilken tidigt fattat ett visst behag i hr Hjertstedt för
hans fullkomligt ogenerade smartness. Enda räddningen
för J. & H. att en gång komma ut ur sina bryderier
var att ha kvar teatern och hyra ut den till operalokal,
medan nya operahuset bygdes. Hade de fått det, hade
väl så här dags alla deras kreditorer varit fullständigt
eller i det närmaste tillfredsstälde, de själfva
innehaf-vare af teatern och med en liten slant för sig eller sina
efterlämnade på ålderdomen. Men de höge finansherrarne
inom och utom teaterbyggnadskonsortiet hade kastat sitt
öga på teatern och räknat ut att i deras händer skulle
affären bli ännu fördelaktigare — och det blef den nog
som vi genast skola se — trots extravagansen med
donationen på 50,000 kr., hvilken donation i förbigående sagdt
fått en mera passande benämning, om den uppkallats
till minne af Ludvig Josephson. Det att för dessa
herrar affären blef mer gifvande, var ett alldeles
tillfyllestgörande skäl att kasta bort all hänsyn till dem eller
rättare sagdt den, som sträfvat under ändlösa utslitande
mödor och bekymmer att skapa och upprätthålla en
konstanstalt. Hr Josephson hade varit nog naiv att söka tröst
och hjälp för sina bekymmer om möjligheten att
bibehålla teatern hos en af dem, som sedan korpade åt sig
teatern. Denne lofvade högtidligt, att bara hr J. hölle
sig alldeles stilla och icke agiterade det minsta, utan
blott lämnade allt åt honom, skulle han vid auktionen
köpa teatern i sitt namn för att bevara teatern åt den
gamla firman. Löftet bekräftades ånyo (“det jag lofvat,
håller jag“) och hr J. höll sig hela tiden tyst och stilla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
