Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - »Kungen har sagt det», ödes- och nemesistragedi ur våra dagars teaterhistoria med både prolog och epilog och åtskilliga tablåer, referat af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
När nu härom dagen hrr Wallenberg, J. W. Smitt
och Burman uppträdde som mecenater mot k. teatrarnas
pensionskassa och hugfäste detta genom en särskild fond,
hvars afkastning torde representera ett ökande af de
nuvarande knapphändiga antalet pensionerna med
ungefär 1 1/g nytt pensionsrum i den klass, som kallas den
högsta, men därför icke är något märkvärdigt hög, så
tillkännagafs det, att de afstodo hela sin förtjänst på
husaffären Svenska teatern. Kort förut hade frih. Bonde
i riksdagen, när han med sådan förnumstig ifver och
sådan öfverlägsen segervisshet urgerade på den teaterns
inköp af staten, försäkrat, både att dess ägare hade kunnat
ha teatern mycket fördelaktigare uthyrd under
föregående år, men underlåtit detta af rena konstintresset
och bara för att icke operan skulle stå husvill, samt att
de skulle kunna sälja teatern mycket fördelaktigare än
till staten. Nå ja, de sålde ju senare teatern till hr
Albert Ranft och fingo då dessa 50,000 kr. som de,
hvilka naturligtvis aldrig velat “sko sig“ på geschäftet,
sedan så välvilligt och finkänsligt donerade bort.
Allt detta är ju så obegripligt rörande och vackert,
och de nämde herrarne borde verkligen få sina namn
för tid och eftervärld inristade på någon offentlig
sten-tafla i likhet med hvad är fallet t. ex. med donatorerna
till konstakademien.
Men konstigt nog vill det ändå synas som om
förutom ett och annat märkvärdigt äfven denna beprisade
och prisvärda oegennytta och offervillighet redan på
förhand uppburit sin belöning, och att den icke varit
alltför knapphändigt tillmätt.
Svenska teatern inropades på den exekutiva
auktionen för 400,000 kr. Inroparen var hr J. W. Smitts
icke sällan använde bulvan, grosshandlaren J. Seligmann.
Den hyra, som sedan erlades af resp, hrr Hjertstedt ocb
Holmqvist, var icke så liten och togs ut, kan man lita
på, utan prut. Så flyttade operan in. Dess hyra har
varit enligt uppgift i komiténs betänkande 35,000 kr.
Det beloppet representerar ingen dålig ränta på en
husaffär på 400,000 kr. Alla reparationer och förändringar
som i sammanhang med inflyttningen gjordes 1891 och
som kostade cirka 86,000 kr. och hvilka naturligtvis måste
anses väsentligt öka husets värde, åtminstone så länge
det användes som teater, bestredos, af hvem är kanske
icke så godt att uppge; men icke var det af husägarne.
En del betalades med pängar erhållna i enlighet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
