Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - »Kungen har sagt det», ödes- och nemesistragedi ur våra dagars teaterhistoria med både prolog och epilog och åtskilliga tablåer, referat af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
vännernas bolag med öppna ögon gå till mötes ett sådant
olycksöde, som måste fort decimera aktiekapitalet och
nödvändiggöra i förtid bolagets upplösning. Sådant är
i högsta grad ogrannlaga från k. m:ts sida och från
bolagets sida är det offervillighet, som ingen rättvisligen
kan pretendera. En förklaring finnes dock och det är
den att hvarken k. m:t eller bolaget själft tror på
tillförlitligheten af komiténs kalkyler.* Det är denna
uppfattning, som bragt på skam komiténs följande
bestämda ord: “Att med utsikten att årligen motse en brist
af nära 28,000 kr. anskaffa en sådan särskild ansvarighet
för teaterverksamhetens bedrifvande för framtiden lärer
icke vara möjligt, och komitén anser allt utarbetande af
former för ansvarigheten på sådana vilkor vara fåfängt“.
Närmare påsedt krymper allt komiténs auktoritet i
detta och andra afseenden rätt betydligt i hop.
Komiténs förslag om entreprenadsystemet i form af
bolag har naturligtvis svårliga schokerat många
konstvänner, men under förhandenvarande förhållanden var
det arrangemanget väl det enda möjliga. Det återstår
att se huru bolaget är sammansatt, om bolagsmännen
verkligen “ledas af nitälskan för teaterverksamhetens
upprätthållande“ — “på ett konsten värdigt sätt“, som
den i k. m:ts och riksdagens ögon så magiska
trollformeln ljuder. Men framför allt beror det på hvilka de
styrande bli.
Jag delar nämligen icke fasan på somliga håll för
en teater, som skötes bra äfven som affär. Därför
behöfves visst icke en statsteater bli “fördärf b ringande
för det konstnärliga arbetet och för publikens smak och
anspråk. “ En god ekonomi är alltid en afundsvärd
basis lika väl för institutioner som för enskilda. Och
tvärtom, den bedröfliga likgiltighet för affärerna, som så
ofta varit utmärkande för de k. teatrarna, verkade
sannerligen synnerligen “fördärfbringande“ i mer än ett
hänseende. Hvad man kan förebrå t. ex. hr Willman,
ej var det att han, skötte statsteatern som affär, och hur
var det i verkligheten med det konstnärliga arbetet och
de kraf och smak publiken fick ha. Jag har i detta
* Som ett rätt lustigt apropos kan anföras, att 1883 beräknade
dåvarande teaterdirektion att statsanslaget 60,000 kr. skulle behöfva
förhöjas med endast 33,200 kr., för att, trots de mot nu relativt låga
inkomsterna af hyror och räntor samt andra ogynnsamma förhållanden^
vid enbar operaverksamhet jämvikt skulle uppstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
