Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - »Kungen har sagt det», ödes- och nemesistragedi ur våra dagars teaterhistoria med både prolog och epilog och åtskilliga tablåer, referat af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Man spelade 5 år till utan att såvidt man vet några
nya större försiktiglietåtgärder vidtagits och. utan att
frekvensen från konun gen, hofvets, polismästare- och
brandchefsfamiljers sida eller från publikens visade
någon minskning. År 1897 vaknade ånyo den
oemotståndliga åtrån efter Svenska teatern och nu lyckades man
omvända statsutskottet till den rätta tron på teaterns
allvarliga eldfarlighet. Som bekant fick man dock icke
häller då riksdagen med sig, och poliskommissarien
Lundbäck, polismästaren Rubenson och underståthållaren
von der Lancken sofvo på ämbetets vägnar. De hade
ännu icke väckts af något rop ifrån tronen, ännu hade
icke kungen sagt något, som kräfde, att hans personliga
orubbliga auktoritet äfven’i kapitlet om teatrars
eldfarlighet häfdades. Antagligen hade polismästaren och
underståthållaren vägt på ena vågskålen den
omständighet att k. m:t träffat bestämmelser rörande teaterns
disposition och å den andra det att som det nu i år har hetat
missförhållandet med Dramatiska teaterns otrygghet med
hänsyn till olyckor genom brand eller trängsel icke stode
med den nuvarande byggnadens bibehållande att
af-hjälpa eller ens i nämnvärd grad förringa. Deras
äm-betsmannaloyanté torde ha fått dem till att fästa
uteslutande afseende vid hvad kungen sagt. Kungen har
sagt: “teatern får användas så länge icke nya operahuset
är disponibelt44, och med sannskyldig orientalisk vördnad
falla de “næsegrus-44 på marken och betyga sin vördnad
för den konungsliga visdomens fullhet. Men i år har
konungen sagt något helt annat och då äro herrarne lika
villiga som gubben Polonius i Hamlet att vara med om
det. Ja loyautén och den undersåtliga
ämbetsmannadisci-plinen äro gudskelof ännu stora i Sveriges land och
rike och skola nog alltid så förbli.
Man får vidare en liten underlig föreställning om
antingen den officiella yttrandefriheten eller om den
officiella påpassligheten och förmågan af initiativ, när
man läser i brandchefens yttrande den 16 oktober i fjol,
att han omfattar med tillfredsställelse det tillfälle, som
nu erbjuder sig, att få uttala sin åsikt om Dram. teatern.
Har han icke förr haft eller kunnat förskaffa sig ett
sådant tillfälle? Han har nog många gånger förr varit
och tittat på teatern, hvarför har han icke då sagt sitt
hjärtas mening rent ut? Har han icke som brandchef
rätt och plikt att med eftertryck och gång på gång till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
