Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - »Kungen har sagt det», ödes- och nemesistragedi ur våra dagars teaterhistoria med både prolog och epilog och åtskilliga tablåer, referat af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
En annan gång är t. ex. en teater absolut eld farlig och
måste partout utdömas, men på grund af en inre
upplysning eller möjligen ock i följd af
teatereldsvådestati-stikens lärdomar ge vederbörande sitt ord på att under
precis så och så många år kan man lugnt uppehålla sig
där, icke en minut längre än vederbörande uppgifvit.
Ja i sanning förunderlig och outgrundlig är
öfverståt-hållareämbetets och brandschefens visdom, eller — sport
eller nyckfullhet i fråga om teatrars eldfarlighet.
Jag vill nu icke gå så långt tillbaka i tiden som då
det officielt förklarades att egentligen vore Nya teatern
en ofantligt eldfarlig teater, medan åter Dramatiska
teatern var på det hela taget i det hänseendet ganska
oskyldig. Men äfven från senare tider finnas rätt kuriösa
episoder och officiella uttalanden af sådan art, att man
har mycket svårt att leta sig till rimmet och resonen
dem emellan.
1887 gjorde brandchefen en framställning om
vidtagande inom Dramatiska teaterns hus af vissa
försiktighetsmått till förekommande, så vidt möjligt, af
olyckshändelser vid inträffad eldsvåda å teatern och dessa
sedermera af öfverintendentsämbetet approberade
försiktighetsmått synas ock ha på grund af hemställan från
öfverståthållareämbetet verkligen blifvit vidtagna. Och
folket gick på teatern och aktörerna agerade där,
tryggande sig till dessa åtgärder. Kom så upp åtrån efter
Svenska teatern och 1892 framfördes en k. proposition
om dess inköp. Dessförinnan hade finansministern frih.
v. Essen låtit brandchefen och några ingeniörer
besiktiga Dramatiska teatern och se den befans då både i
sig själf eldfarlig och blefve vid en eldsvåda af
oberäknelig fara för hela kvarteret; den uppfylde icke på långt
när de fordringar, hvilka ur synpunkten af trygghet mot
eldfara borde ställas på en teaterbyggnad. Den
konklusion finansministern i sin höga vishet häraf drog var
icke, som man skulle kunna tro, att ytterligare
försiktighetsåtgärder skulle vidtagas eller att teatern skulle med
allra första stängas, utan att man skulle låtsa som om det
regnade, fortsätta att spela där några år till, men att
just på grund af denna eldfarlighet teatern skulle
säljas med tillträdesrätt för köparen den dag nya
operahuset blefve färdigt. Mot denna förunderliga
finansmi-nisteriella logik reagerade emellertid statsutskottets och
riksdagens sunda bondförstånd: kan man spela 4, 5 år
till, är det fälle inte så farligt med eldfaran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
