- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 4. 1898 /
227

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från opera och konsertsal, af Volontaire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

efter följande hafva väl aldrig i musikliteraturen sett sin
öfverman i nästan scenisk åskådlighet, i gripande lifskraft.
Ytterst svåra att. återgifva, fingo de af Filh. Sällsk.-kören
ett i allmänhet godt, korrekt, ofta äfven inspireradt
utförande.

De lyriska hviloställen, hvaraf berättelsens tråd då och
då afbrytas, äro rätt många, men en god del har måst
uteslutas af det för hundraårig lyrik, så Bachs som Händeis,
alltid vanliga skälet: föråldringens lag. Af hvad som nu
medtogs tilltalade mest en ståtlig basaria, hvars allvarsdjup
fick god relief i hr Smiths mäktiga stämma, som äfven
redde sig väl med de ansenliga tekniska krafven, samt en
aria för altröst, from och innerlig, på motsvarande sätt
tolkad af fru Edling, hvars vackra röst i denna aria gjorde
sig bäst gällande. Pilati korta, men karakfersfulla strofer
klingade med auktoritet från hr O. Lejdström, men i Jesu
parti skulle något innerligare föredrag och mjukare
röstklang behöfts. Hr Smith inskränkte sig att framhäfva
Gudasonens allvar och majestät och gjorde det med sin
vanliga oratoriekapacitet, men uttömde dermed sitt parti
endast till hälften.

Klockaren i Judiska församlingen sjöng Evangelisten
Johannes! Vi fästa oss ej vid det litet egna deri och göra
herr Kleins många goda ansatser all rättvisa, men var det
något som kunde anses nära kompromettera utförandets
framgång, så var det detta val af tenorsolist, såväl hvad
den långa recitiationen som ariorna beträffar. Det
förvånar oss att man ej äfven denna gång vände sig till hr
Max Strandberg, hvars i allt förträffliga tolkning af
Evangelisten Matheus i Matheus Passionen ännu är i fullgodt
minne.

Körerna gingo som ofvan redan nämndt med heder, minst
kanske den mycket kräfvande begynnelsekören, hvars alla
svårigheter icke kunde besegras. Men i öfrigt redde man sig
tappert, ej minst damerna, ej minst första sopranerna, som
i trots i af temligen stadgad ålder utvecklade ett
ungdomligt nit, en lydnad och hängifvenhet för den unge chefen,
som icke kunde annat än högligen smickra och lifva denne.
Hr S. sjelf gaf prof på mycken påpasslighet, ifver och
stor musikrutin allaredan. Återstår endast att i yttre måtto
beflita sig om ett mer plastiskt och roingifvande
uppträdande, som kanske kommer med åren och litet bättre — hull.

- Musikföreningens midvinterkonsert hade en ogement
munter ja nästan skojfrisk början i en ouvertur af— sjelfva
allvarsmannen Johannes Brahms. Ouverturen skulle ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1898/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free