Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
måste ges två gånger så väl föll det på läppen. Det var
också hr Halléns bästa ballad, den ridderligt insinuanta och
melodifagra ur »Gustaf Wasas saga», ord af den i
äldre-och yngre dame-prisande onttröttlige hr Daniel Fallström.
Den sjöngs af hr O. Lejdström, som alltid högst lyckad i
den chevalereska, eleganta, lätt pretiösa stilen, och med en
röstdisposition, som framstälde den värderade sångarens
medel i alldeles ovanligt gynnsam dager. Som sagdt bums
da capo, stormande applåder, damerna utom sig!
Resten af aftonen egnades åt orkestral musik med
hofkapellet som tolk. Utom Oberon-ouverturen endast
Hal-lén-musik. Nyhet.: Dödens ö, inspirerad af Böcklins
bekanta djupt gripande tafla, hvars idéinnehåll dock är så
egenartadt, så outsägligt, att hvarken ord eller ton lätt kan
försinliga det mästerverket. Vi kunna ej heller finna hr
Halléns ansträngningar här krönta af synnerlig framgång.
Bättre hade varit för hans musik att låta den gälla för sig
sjelf hvad den kunnat utan att erinra om Böcklins Todteninsel.
Nu blef det något halft, krystadt, osäkert, som verkade
okonstnärligt och förströdt. Högre pris fortjenar hr
Halléns förr gifna »Waldemars-saga», som erbjuder många
prakt-glänsande historiskt musikaliska genrebilder, men hvars
rent musikaliska benstomme är något skröplig,
orkesterbroderierna för välment starkt och trasgrannt utsydda, mer
sobreté kunde ej skadat. Det hela gör dock ett
ganska lysande intryck, till och med trots betydande longörér.
Symfonikonserterna ha denna vinter förefallit något
styfmoderligt behandlade, så hvad qvalitet som qvantitèt
beträffar. Nyheterna på programmen särskildt ha varit
ovanligt tunnsådda. Då fjerde symfonikoriserten kom så
sent som i andra hälften af Mars och dertill var recett,
hade man väntat sig någon kraftansträngning, men fåfängt.
Idel gamla historier, till på köpet ej med all önsklig pietet
och glans framstälda. Wagners Siegfried fåglalåt var dock’
tillfredsställande återinöfvad och framkallade vanlig
sensa-* tion, ej minst på samhällets högsta höjder, der
Wagner-sympathierna väl annars näppeligen sträcka sig till
Niebe-1 ungenringcy keln.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
