Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Martyren-advokatens Leporello polemik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
för mig. Dessa två omständigheter borde ju kunna
göra sannolikt att om jag skulle ha känt mig stött
öfver advokatens refus, ett sådant sår borde kunnat
för länge sedan vara fullständigt läkt och nästan
bortglömdt. Detta borde vara så mycket troligare,
som man kan redan följande året 1896 (se sid. 631
och 632) i denna tidskrift läsa uttryck af sign. Kurts
oförbehållsamma belåtenhet öfver hr K. Staaffs val
till riksdagsman och af hans förväntningar om
dennes verksamhet i riksdagen. Jag vill ock med
bestämdhet minnas, att jag i mina namnundertecknade
politiska korrespondenser till en stor finsk tidning
vid ett par tillfällen uttalat mig mycket fördelaktigt
om honom som politiker.
Och tillåt mig till sist den frågan: År det icke
tänkbart, att jag, när jag sett och ser några af de
rättssaker och klienter — jag kom att observera ett
par medan jag för mitt mål frekventerade
rådhusrätten eller strax efteråt — min fåfänga skulle lida
af att jag och min rättssak icke befunnos värdiga
eller lämpliga att vara med i det sällskapet? Borde
jag icke snarare anse mig ha anledning att vara
belåten öfver motsatsen?
Det torde därför vara bäst att hr Rosenius
gnuggar sitt ingenium litet mera och hittar på någon
rimligare förklaringsgrund. Att komma på den rätta
eller att Broxvikssaken väckte mitt intresse och att
jag ansåg att hr S. därvid dref en orättfärdig sak och
dref den på sätt, som utmanade till skarp kritik —
det går nog öfver hr Rosenius’ förmåga.
Hvad hr Staaffs påstådda njugghet på
meddelanden till hr R. beträffar, så vittnade sannerligen icke
den korrespondens, hr R. skickade ut om det
Herrn elin-Ekska målet, innan det ens varit töre, om
någon njugghet på meddelanden från advokatens sida,
knappast häller om någon oombeddhet från
korrespondentens sida. Och alls icke vittnade den om ens
försök till en själfständig och grundlig pröfning af
mottagna uppgifter, utan var nog då som vid
hvarjehanda andra tillfällen ett okritiskt frambärande af
hvad som han på eller utan egen begäran fått sig
stucket i händerna.
Erik Thyselius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
